Fist & Shout

07.08:  jag är 60 år gammal
08.10:  jag är 39 år gammal
12.15:  jag är 30 år gammal
15.28:  jag är 100 år gammal
19.43:  jag är 700 år gammal
20.52:  jag är 101 år gammal
00.17:  jag är 20 år gammal
03.03:  jag är 99 år gammal
05.32:  jag är 1000 år gammal

Nyss när jag cyklade fram-och-tillbaka till stan med musiken i örat kom jag på att det blir ganska lustigt om man man i låtar byter ut alla "hold on" till "Hodor".
I vintras kom jag & S på att det blir extremt lustigt om man i låtar byter ut alla "twist-" ord till... ja just det... "fist-".
Man kan gott och väl ha kul en hel natt med det där.

Nu just;
en ändlös känslomässig berg-och-dalbana.
Vart jag än vänder sårar jag någon.
Vart jag än vänder sårar någon mig.
Jag pillar bort gamla sårskårpor vilket ju leder till ny sår.
I värsta fall en riktigt jävlig inflammation.
Plåster hjälper icke.

Står rätt så stadigt men ofta blåser det för hårt.
Faller ibland bakåt,
sällan framåt.
Men inte en jävel ska göra krokben för mig.
Not anymore.

Hodor!

smile (this is not candid camera)

I want to feel like this again.

better made

Inaktiverade nyss mitt fejan-konto.
Det var bara en inlevelse. Inget personligt mot någon. Mot mig själv isf.
Just testing.
Inte permanent. Kanske för 1 vecka. Vi får väl se.
Orkar bara helt enkelt
INGENTING
nu just.
Inte någonting med någon.

Folk har väl för fan mitt nummer.
Inget fel på good old sms.
Eller ett sam... tal.
Inget fel på bara tystnad heller.
Tystnad är jävligt skönt ibland.

Fast det är sällan tyst inne i mitt huvud. Tyvärr.
Mardrömmarna fortsätter. Den ena värre än den andra.
Jag blir jagad av fruktansvärda ting
och nästan dödad var och varannan natt.
Vad FAN är det som händer?

Vad FAN var det som hände?
Detta skulle ju inte hända.
Vet inte om jag ska skratta eller gråta eller bara dunka huvudet i väggen.
Nu går det helt enkelt inte att bara le i mjugg och rycka på axlarna.

Jag finns.

gammal bild men den är så... JAG.

... aldrig fucka up

Att man aldrig lär sig.
Borde banne mig tatuera
...bara fucka up
på ett synligt ställe.

Hudlös himmel
Hårlös hud
Mardrömmar från helvetet
O-fungerande kropp

Inser det att det omöjliga är stört O-Möjligt
men hjärnan tycks sakna viktiga delar.
Eller fungerande delar.

Det fanns en väg till mitt hjärta (?)
som är lika bränd och övergiven som alla mina brända broar.
Kanske
KANSKE
går den att reparera med gamla vinkorkar och grenar från Weirwood.
(http://gameofthrones.wikia.com/wiki/Weirwood)

Jo tack, jag är helt nykter.
Ibland måste man väl för fan få flumma lite.

Rycker på axlarna och flinar i mjugg.
Blundar och tar ett djupt andetag när ingen ser.
Jag har haft konstiga blåmärken på armen i snart 2 veckor.
Som fingeravtryck. Eller fingermärken. Av tre fingrar.
Var gång jag ser dem i spegeln tänker jag;
Vem har försökt få mig att stanna upp?

it's probably me

Har varit tvungen att hålla mig ifrån att skriva.
Why.
Eftersom jag, tydligen, på ett eller annt sätt får skit för mina tankar.
Egentligen ger jag blanka fanders i vad folk (och folk) tänker och tycker.
Jag planerar ju inte mord eller bankrån precis.
MEN, att jag får höra om hur människor som inte har träffat mig IRL,
människor som knappast kan säga att de ens känner mig
på öppna forum har åsikter om mig.
Ojar sig över min förmodade negativitet och mina förmodade tankar.
Ja för fan, så klart jag verkar negativ.
För att det är negativa tankar jag skriver om (för det mesta).
Och naturligtvis kan man ju då (om man inte är särskilt begåvad) dra slutsaten
att det är hela min Personlighet.

Hur smart är man om man tänker så?

Jag skriver inte för att jävlas.
Jag gör det för att
det. får. mig. att. må. bättre.
Jag behöver inte ventilera speciellt mycket för allt gott och positivt som finns i mitt liv.
För det finns ju även sådant.
Men eftersom jag varken vill eller kan få ur mig allt SKIT till mina få vänner
så måste jag väl för fan få göra det här.

Det finns garanterat de som på allvar tror att jag tex. inte skulle älska min Son
bara för att jag varje inte skriver inlägg om att jag gör det.
Det är så självklart för mig så det behöver jag knappast basunera ut.

Skulle jag må bra av att ha en
happy-happy-joy-hunky-dory-I love everybody & everything-blogg
så skulle jag ha det.
Jag nervärderar icke människor som skriver om mode, sitt lyckliga familjeliv, sina viktproblem, sina träningar etc etc.
Som fotar allt de gör i köket eller varje dag postar 30 exakt likadana bilder på sig själva.
Det börjar liksom vara aningen svårt att ens försöka låtsas att man inte NÄSTAN hatar NÄSTAN allt och alla.

Varför är det bara positiva människor som räknas?
Som anses vara bra?
Som har "rätt" att må skit (iband)?

Nu just;
hyfsat okej.
Faktiskt.
Fast jag självmant nu som då hoppar i allehanda ormgropar och kråknäst.
Bara man skulle få känslor och förstånd att synka någåtsånär så skulle
jag också funka bättre i möblerade rum.
Det tar den tid det tar.

Take the highs and feel the lows
Find the space between the rows
Pleasure for an empty soul
And I should feel better
Should be better made 

getting things straight

Har varit lite skralt med skrivandet på sista tiden.
Fast knappast i min hjärna.

Men nu MÅSTE jag få skriva av mig.
Inte förklara
eller rättfärdiga mig själv.
Bara för att...
folk är så JÄDRANS IQ-befriade.

Alltså;
jag fick idag (än en gång) frågan
"är du lesbisk?"
Let's get things straight here
jag blir ingalunda sårad över att någon frågar om jag är det.
Det är egentligen det att på vilka grunder någon undrar det.
Denna gång blev jag "misstänkt" pga av en bild, eller egentligen bildtexten, jag har på FB.
På bilden finns jag och själavännen Y.
Inget med det. En fullt normal kompisbild. Två människor (av samma kön) som tycker om varann på samma bild. Inget hångel, ingen kram, ingen puss. Vi rör knappt i varann.
Bara för att jag har bildtexten
"love at first sight"
Suck och stön och mögliga bönor!
Hur jävla pucko får man bli!?!
Det här kom då från en männsika som jag INTE ENS KÄNNER.
Förra gången kom frågan ändå av en som jag känner.
Men ingen förklaring över varför hon undrade över om jag
"gillar tjejer". Varken före eller efter.
Stangley enough, är vi inte längre FB-vänner.
Det var jag som tog bort henne.

Alltså;

JAG

ÄR

INTE 

HOMOSEXUELL

Och om jag vore det;

SO

FUCKING

WHAT!?!

Det är är väl min jävla privata sak vad eller vem jag gillar och inte gillar.
Herregud.
Fast på ett sätt är det onekligen aningen kul att framstå som
Sexuellt Misstänkt.
Jag ler lite i mjugg.
Det är väl ett tecken på att jag syns och hörs (insert smiley).
Att folk (hur obetydliga de än är för mig) undrar över vad eller vem jag är.
Jaa-a, undra på ni bara.

And FYI;
jag ÄR inte 100% hetero.
Men jag är inte bi.
Eller gay.
Jag är...
JAG.
Jag älskar få men de som jag älskar jag av hela mitt trasiga & svarta hjärta.

So go ahead,
ask me.
Whatever you want.
But tell me WHY you want to know what you want to know.
And if you don't care about me,
DON'T SPEAK
at all.

Live and let... die?