lay with me, don't lie to me

Nytt personligt rekord;
lite över ½ maj är bakom och jag har redan bränt mig (på nosen och ovanför pattarna).
+ fått mildare solsting.
Hur vet jag att den var mild?
För att jag har haft riktigt jävla ordentlig solsting. Flera gånger.
Så jag vet nog.
Jag kommer att skydda mig med kläder hela sommaren.
Och ge blanka fan i alla som undrar varför jag inte går omkring i micro-shorts (neonfärgade, naturligtvis) samt en top som visar.. allt.
Nåja, för det första så vill jag ju inte ens klä mig så.
För det andra..
därför.

Är SÅ trött på tjafs.
Riktigt allergisk faktiskt.
Det har varit så mycket tjafs & drama i mitt liv under det senaste året så jag har definitivt fått kvoten fylld för tid och evighet.
Om ngn mot all förmodan (och tro mig, det händer. ofta) börjar tjafsa om ngt TOTALT onödigt så går jag hellre därifrån och/eller avslutar samtalet.
Inte för att jag inte skulle klara av det.
Eller ha svar på talan.
(DET har jag.)
Jag orkar helt enkelt inte ödsla ett jävla milligram energi/tankeverksamhet på bråk, gråt och tandagnisslan.
Vuxna jävla människor som orkar hålla på!! Nähä, ät skit och dö säger jag bara.
Eller folk som ljuger en rätt upp i nyllet.
Jag har sagt det förr men säger det igen;
om man nu har en anledning att ljuga så gör det fan då ordentligt så jag inte genomskådar/får fast dig.
Herregud.
Man är väl mer värd än en usel lögn!

Har aningen dåligt samvete för att jag inte ordnar kompiskalas åt Sonen.
Men jag ORKAR helt enkelt inte.
Dessutom har jag inte råd, helt enkelt.
Kompiskalasen får komma sedan när han går i skolan.
Vilket han börjar med i höst.
Otroligt!
MIN unge ska börja skolan.
Så det får bli ett kalas med "de vanliga" människorna som på ngt sätt snurrar i våra liv.
Jag är rätt säker på att Sonen nöjer sig med det.

I mitt liv snurrar mina vanliga sweetiedarlings.
Och möjligtvis någon ny på kommande.
Vågar (eller vill) inte tänka i såna banor än.
Låter livet gå sin gilla gång (klyscha!!)
och hoppas på inte alltför massiva motgångar eller crap.

Det enda jag vill
JUST NU
är att få ha
lugn/ro/lite action/kul/ensamhet/umgänge
om vartannat i passliga doser.
Med människor jag tycker om.
Med människor som tycker om mig.
Det kan väl fan inte vara för mycket begärt?

cruel summer

Första gången på flera år som jag följt nada med i ESC-jippot.
Har bara inte orkar engagera mig (och jag vet nog varför).
Tack vare fb har jag dock förstått att det (som vanligt) inte gick så bra för Suomi.
Men helöööööu;
folk orkar gnälla (även jag) år efter år över att alla
Azercrobosniserbimacedonukrainryssar bara ger poäng till sina likasinnade.
Bli för fan inte sura då över att Sweden & Norway inte ger points åt Finland!!
För det är ju liksom samma sak då skandinaverna (+ Estonia) ger points till varandra.
Jävla dubbelmoralister.

Tredje dagen sol & värme och jag har redan fått nog.
Svett, klibb, skavsår (kvinnor vet vad jag menar), evig törst (=evigt toa-rännande),
brännskador (ingen skillnad fast jag smetar mig med solskydd modell nittitusen), huvudvärk,
ångest, blod svett & tårar.
Nåja, kanske inte det där sista. Men nästan.
Plus att man anses vara totally onormal om man inte spenderar hela sin vakna tid utomhus.
I solen naturligtvis.
Skulle ha god lust att leka eremit fram till halva augusti.

I övrigt så mår jag helt okej.
Något att se fram emot.
Annat att inte se fram emot.
Inser vem jag kan lita på.
Var inte beredd på att få en rostig morakniv i ryggen.
Men denna gång rör det inte mig i ryggen.
Rycker på axlarna sådär coolt nonchalant
och inser (VET) att jag faktiskt är en bättre människa.
Förutom mina medfödda nycker och speciella (inte alltid så söta) egenheter
så vet jag att jag är FAN helt okej som människa.
Det enda jag vill är att få slippa ALLT vad drama heter
och få leva ett lugnt liv.
Det är fan inte mycket begärt.
Det där lilla extra man ibland saknar fixar jag,
i sinom tid.
(det tycks vissa ha problem med)
Jag är INTE
Mies Jonka Ympäriltä Tuolit Viedään.
So don't even try.

Saknar.

save tonight

Men prutt vad jag varit lat med skrivandet.
Det betyder dock inte att hjärnan har legat på latsidan.
Ack om det vore så väl.

Nu just;
känns helt okej.
Blir ju nästan förvånad själv.
Jag såg Dig för några dagar sedan. Första gången på flera veckor.
Det var okej.
Inte sådär lattjolajban-kul
men inte heller sådär nu-går-min-värld-under-hemskt.
Men likväl satte det igång tankarna igen.

Tack & lov finns det annat & andra jag kan glädja mig åt.
Livet ler inte fullt ut
men kanske lite i mjugg.
T.o.m. lite mer än så.
Ibland.
Det finns de som bryr sig.
Jag får vara mig själv.
Vem fan orkar vara ngt annat?
Det finns faktiskt människor som tänker på mig och saknar mig.
(iaf ibland).
Det finns faktiskt människor JAG tänker på och saknar.
(iaf ibland).

Livet går vidare.
Livet HAR gått vidare.
Men jag fasar inför sommaren.
Inte bara den där fruktansvärda klibb-svetten.
Allt.
Men jag antar att jag kommer att vara vid liv i september.
På nåt konstigt vis.

let it be

 

Nåt jag plitade ner under en föreläsning. 

Får lov att vara dagens inlägg.

I'm alive.

I saw the sign

Feeling a bit extra sarcastic today so I won't be doin' my usual whining.
Wohoo, thank you Polly!

I fought the law and the law won

Jahaja.
Man borde ju sätta sig ner och skriva varje gång hjärnan håller på att sprängas av överbelastning.
Det är jobbigt att gå på högvarv samt vara apatisk och flegmatisk samtidigt.
Det känns bättre.
Åtminstone mer än 20 sekunder åt gången.
Jag har förttitusen saker som borde göras
och när jag äntligen fått en grej fixad (någotsånär)
så dyker det upp två nya grejer.

Jag försöker vara social
men oftast orkar jag inte.
Det är svårtoch ganska jobbigt att träffa nya människor
när man varit inställd på i herrans många år att man
helt enkelt inte vill träffa nya människor längre.
(eftersom 8½/10 visar sig att ha piss i skrinet so why the hell bother)
jag vet, jag har attitydproblem och jag är cp.
Men jag HAR träffat nya människor och det har varit
HELT OKEJ.
Så det finns väl hopp även för min del.
(fast skulle Jaime Lannister dyka upp bakom min dörr skulle jag inte tveka en sekund. fast han bara har en hand.)

Är så TRÖTT på att vara arg och besviken.
Och sårad.
Jag har bergis en stämpel i pannan;
"c'mon and treat me like shit and feel good about yourself".
Jävla EGOsvin!
Jävla känslor!
Jävla mig som är så k ä n s l i g.
Jag önskar verkligen att jag vore den tuffa bruden som folk TROR att jag är.

Utbränd.

hämmennys ja viha

Vielä ole ei selvinnyt, miksi
Lapaseni roikkuu alla hihansuun
Lailla niiden hakaneulojen
Jotka kiinnittävät heijastimen
Viereen lapaluun
Jokin ajaa minut sängystä ylös
Vaikka täydenkuun aika
Mennyt on menojaan
Ja sydän hakkaa
Kuinka se jaksaa
Viedä sinne missä aamu tekee tuloaan

Miksi seison selkä menosuuntaan
Elämäni liukuhihnalla
Ja kun katson sitä, mistä tulin
Niin muistelen usein pahalla
Mietin mitä ilman jään
Mitä häpesin ja kenet petin.

Miksen iloitse siitä, mitä sain
Miksi aina suren: tuonkin menetin

Vielä ole ei selvinnyt, miksi
Lapaseni roikkuu alla hihansuun
Lailla niiden hakaneulojen
Jotka kiinnittävät heijastimen
Viereen lapaluun
Mutta olen kyllin vanha lukemaan
Kuolinilmoitukset sarjakuvien sijaan
Aina en tiedä, mistä minä pidän
Mutta taatusti tiedän,
mitä minä vihaan

Sinun täytyy tietää
Mitä vihata
Sinun täytyy tietää
Ketä totella

(T.Rautiainen)