song for whoever

Nää nu jävlar..
Nu SKA jag börja skriva igen.
Jag har saknat det och jag behöver det.
Livet har svängt upp-och-ner & hit-och-dit.
Det har hänt så otroligt mycket och jag har så gott som varje dag tänkt "det här ska jag skriva om när jag orkar". Viljan att skriva har funnits, men inte orken.
Jag väljer att orka från och med NU.
En massa tankar, funderingar, analyser på allt och inget.
Det grämer mig att jag burit så mycket inom mig som borde ha bearbetat genom att skriva. Liksom skriva genast. Mycket finns inne ännu men mycket har också kommit ut på andra sätt. Inte alltid så bra sätt.
Nåväl, det är aldrig för sent att börja om och ta tag i the imaginary pencil.
I'm back.
I'm fine.
And I'm fabulous.

hello kitty

Var och hämtade ungen från dagis idag.
Medan han klädde på sig kom några ungar från andra gruppen och började slänga käft med mig.
(Jag gillar att slänga käft med ungar. Alltså bara prata om helt normala och onormala stuff).
Nåja, en av ungarna frågar mig plötsligt om MIN unge är en flicka eller pojke.
Åjabaa öö, ja, vad tror du? Och varför undrar du det?
Så ser han på mig lite småfräckt och säger
- Men då han har en hello kitty-tröja!! Pojkar har ju inte sånt.
(min son råkade ha på sig en av sina favorittröjor; en RÖD longsleeve med en liten kittybild)
Well, jag kan ju naturligtvis inte bli provocerad av en 5-åring så jag förklarar lugnt och behärskat och pedagogiskt att
- Kitty är en katt
- min son gillar katter
- vi har katter hemma
så det är inte ALLS konstigt att min son gillar Kitty.
Han verkade nöja sig med förklaringen för sedan skulle jag plötsligt gissa vad hans pappa heter.
Amen to that.

Ett litet pee-ess bara;
vi satt i bilen med Yen och pratade om allt och inget och som det naturligaste i världen vräker jag ur mig
"Vet du vad? DU har förutfattade meningar om att folk ska ha förutfattade meningar om dig".
Vi kom fram till att det är sant.
Vi kom även fram till att jag har minst lika förutfattade meningar om att folk ska ha förutfattade meningar om MIG.

jag vill inte dö, jag vill bara inte leva

heter Ann Heberleins bok som jag läser just nu.
Jag brukar inte uttala mig om böcker jag inte läst ut men nu måste jag.
Redan första kapitlet skar rakt in i hjärtat och öppnade hemliga vrår i min hjärna.

det är ju precis exakt så här det känns

Jag bara måste dela med mig av ett stycke ur första kapitlet.
För att själv komma ihåg det (precis som om jag kunde glömma).
För att komma ihåg att det finns så få som förstår.
För att jag själv kunde ha skrivit det, exakt precis ord för ord.

"Man utsätter inte människor för sin ångest, för sin livsleda, för sina självmordstankar för att det är så lätt att missförstås. Det uppfattas lätt som en anklagelse. Som ett uttryck för missnöje. Som klander. Som krav. Som att det är hans eller hennes fel att just jag har ångest. Som om det är på grund av något som just hon eller han sagt eller gjort eller inte sagt eller gjort som jag inte längre orkar leva (så enkelt är det nu dessvärre alltför sällan). Som om man vill ha något. Som om man vill ha väldigt mycket av den där stackaren som tvingas lyssna: en anledning att leva. Det är att begära för mycket. Det är att begära alldeles för mycket. Därför ringer jag inte till någon när jag inte orkar med mig själv. När ångesten blir för stor. När jag inte orkar leva."

Just det, vem ringer man till när man inte orkar leva?

bög = pervers?

Någon hade länkat till en liknande bild på fejan. Kommentarerna till bilden var sådär käckt heterodirty med glimten i ögat.
Jag tänkte genast; hur skulle kommentarerna ha sett ut om det framkommit att alla, eller någon/några av killarna är homosexuella?
Eftersom killarna är legitima hunkar så är bilden naturligtvis sexig och tilltalande.
Eller?
Om killarna (eller någon ev dem) skulle vara legitimt homosexuell skulle bilden vara pervers och äcklig.
Reflektera över denna tanke en stund.
Samma sak gäller IRL.
Tänk dig:
En människa kliver ut ur garderoben
en människa som ser helt normal ut, kanske t.o.m. söt eller vacker till utseendet
en människa som är omtyckt bland sina vänner, omtyckt på sin arbetsplats
en männsiska som lever ett normalt liv.
Hur börjar människan se ut när du får veta att han/hon är homosexuell?
ja ja, man har ju misstänkt att den DÄR har några hundar begravda
jo, jo, det borde man ju ha fattat
nej FY, tänk att man har UMgåtts med den DÄR
varit på samma fester
suttit i samma bil
talat förtroligt med på fyllan
skrattat med
guubevars, KRAMAT!

In these days of narrowmindness...
(kan inte hjälpa att mina tankegångar börjar just så rätt ofta nu)
... HUR kan man vara så otroligt korkad att man automatiskt förknippar homosexualitet med någonting perverst?
som tex. pedofili och sodomi.
I så fall förknippar jag heterosexualitet med
våldtäkt
misshandel
krig
tortyr
pedofili
sodomi
porrindustrin
traffiking
religion
maktutövning
överdrivna klasskillnader
...
jag kan räkna upp hur mycket som helst.
Men jag tänker ju inte så där.

Jag ler lite i mjugg när jag tänker på att många killar (inte alla, men många) som tycker att bögar är superÄCKLIGA ändå förtjust och vrålkåta kollar på heteroporr där kvinnor blir tagna i arslet.
Tänk på det också en stund.

Vad är mer perverst?
Två människor av samma kön som älskar varandra.
eller
En vuxen man som misshandlar sin fru och våldtar sin 6-åriga dotter.

Vad är mer manligt?
En man som öppet håller sin manliga partner i handen.
eller
En man som våldtar en kvinna som redan blivit våldtagen i 3 dygn av 28 andra män.

Men det här bara MINA tankar.
Alla har rätt till sin åsikt.
även jag.

Visst, jag dömer också ofta människor efter utseendet, tyvärr.
precis som jag har blivit dömd.
Av människor som inte hade någon rätt i världen att döma.

good morning job seekers

tisdag
Efter mycket (alldeles för mycket) velande, panikerande och skräckblandad rädsla får jag äntligen tummen ur och tvingar jag mig till arbetsförnedr.. arbetsförmedlingen.
Yen är med mig som moraliskt stöd. (TACK).
Jag är beredd på att sitta och vänta i minst 1 timme + ½ timme till att få mitt "ärende" utrett och få stenarna att rulla.
tjejen vid disken: jaha, men du får gå direkt till 3:e våningen och snacka med xx och så sätter jag en kråka här i datorn att du har varit här.
jag (helt oförberedd och får nästan panik): mhm, men kan jag gå dit imorgon?
tjejen: aa då.
jag: måste jag beställa tid? när kan jag dit?
tjejen: nej, du behöver inte beställa tid. du kan gå när som helst innan klockan 11 eller efter klockan 13.

onsdag
Klockan är 14 (dvs. EFTER klockan 13) och jag kommer till 3:e våningen.
Yen är med mig som moraliskt stöd (TACK).
En äldre dam vid infodisken säger att jag kan gå direkt till xx.
Jag går direkt till xx. Hon stiger genast upp och säger att hon är på väg hem.
Jaha ja, säger jag. Men jag är liksom här NU.
xx: men jag har redan stängt av min dator. jag kan svara på en helt snabb fråga om det inte tar mer än några minuter.
jag: nej, mitt ärende kräver nog att du har din dator och det krävs definitivt mer än några minuter.
xx ropar till den äldre damn vid infodisken: kan du beställa en tid till imorgon till den här kunden?
Jag går fram till infodisken. Kärring.. den äldre damen ser inte ens på mig.
jag: ja, alltså KAN jag få en tid till imorgon? de sa faktiskt igår på 1:a våningen att jag kan komma hit när-som-helst innan kl. 11 eller när-som-helst efter kl. 13. och nu är klockan "efter klockan 13".
Damen mumlar bara ngt obetydligt utan att se på mig. Så får hon syn på en gubbe (inte en het gubbe som Gordon Ramsay utan en GUBBE) som ser ut som en vaktmästare som borde ha njutit av sina pensionsdagar i flera år redan.
Hon ropar till gubben och ber honom "hjälpa" mig.
Jag får gå in i ett litet kontor med gubben och det tar en bra stund innan han med sina pekfingrar lyckas hitta rätt i datorn och på ett mirakulöst vis får en tid åt beställd åt mig till onsdag.
HÅ-HÅÅ-JA-JAA.
All denna fantastiska betjäning var
släpig
utan minsta entusiasm
utan ett uns av att få känslan av att vara välkommen eller att få hjälp eller att bli (gud förbjude) betjänad
allt annat än inspirerande och motivatiosgivande

Dessa människor ska H J Ä L P A en när man är utan jobb.
Är det inte meningen att man ska kunna lita på dessa människor?
att de ska peppa en att vara aktiv och social?
att de ska mo_ti_vera och ins_pi_rera?

Jag menar, hur skulle en människa som är
ensam, förvirrad över sin situation, utan hopp om sin framtid, med all sannolikhet deprimerad,
utan självförtroende samt fylld av självförakt över sin situation
reagera över att få sådan "betjäning"?
Nå, nu är jag inte allt det där. Åtminstone inte så mycket.

Idag ska jag (för tredje dagen i rad) till arbetsFÖRNEDRINGEN med en gnutta hopp om att bli betjänad som en människa.
Ja, det är min mening att ge muntlig feedback om onsdagens "betjäning".

it's such a perfect life

ååå vilken härlig morgon
vi tittar ut genom fönstret tillsammans och det har kommit massor av härlig ljuvlig snö
och vi bara måste ut hela familjen och tumla runt i snön och bygga snögubbar och far är så lustig och bygger en snögumma också för han kallar ju mor för "sin lilla gumma"
men vi äter naturligtvis en stadig frukost först
vi äter gröt i mängder och våra barn bara äls-kar gröt och de klagar aldrig de härliga små liven
SEN tumlar vi runt i snön och vi har så roligt så roligt och vi kiknar av skratt
vi har alla rosiga äppelkinder när vi kommer in tillbaka
barnen äter lite frukt för de äls-kar all sorts frukt ja tillochmed sura vindruvor äter de
och de dricker sockerfri saft för i vår familj har ingen hål i tänderna
och både mor och far uppdaterar din fejanstatus och skriver exakt hur många timmar de varit ute med sin härligt underbara familj och hur härligt det är att rulla runt i snön
till middag äter vi kött som fått vara i grytan i flera timmar (medan vi var ute) och köttet är så mört så det smälter i munnen
för naturligtvis äter vi alla kött
vem äter inte kött? vad är det för dumheter
och till det härligt möra köttet äter vi vitlökspotatis
inget halvfabrikat utan som far lagat själv och skalat potäterna själv
och mor har lagat en god sallad som alla äter av ja tillochmed barnen
för våra barn äls-kar grönsaker och de klagar aldrig de härliga små liven
och vi dricker alla fettfri mjölk för vi vill absolut inte bli tjocka
sedan går vi ut igen för man måste ju vara ute så mycket som möjligt
för annars blir man sjuk och tjock och sur
och vi handlar mat tillsammans
oj så mycket vi handlar flera kassar blir det
och vi handlar bara kravmärkt
och vi handlar fettfritt och fettsnålt för vi vill inte bli tjocka
och vi har det så mysigt hemma alla tillsammans
vi är så lyckliga och vi bara ler
för vårt hem är fullt med skyltar och bonader där det står
Happiness och Home och Home Sweet Home och Family och Dreaming och Love
för man kan ju inte vara annat än lycklig när man har sådana fina och fantastiska Ord runtomkring sig
och barnen de härliga små liven leker så fint och snällt tillsammans och de städar undan utan att klaga och gnälla för vi klagar inte i vår familj
och barnen byter om till nattklder med prinsessor och superhjältar och de borstar sina tänder så fint utan tjafs
och de pussar både mor och far på kinden och säger god natt och de stänger dörrarna till sina rum där de somnar utan krångel och mankemang
och mor och far får ha kva-li-tetstid tillsammans
åh vi är så lyckliga
vi öppnar en flaska rött
det är rik-tigt vin som både smakar och doftar och kostar
inget billigt blask för under sju euro
och vi kan uttala vinets namn och vi diskuterar lite om alla goda viner vi smuttat på tillsammans här i vår mjuka sköna naturvita soffa
och vi smuttar på vårt vin och vi har lite goda ostar som fått vara minst en timme i rumstemperatur och vi har lite exotiska frukter också
och vi ser på en romantisk film tillsammans
tätt tätt tätt tillsammans ser vi på en film med kanske
richard gere eller kevin costner för de är ju så stiliga män båda två
och far han säger att ingen i hela världen är lika vacker som mor
inte ens julia roberts fast hon ser ju rätt fin och präktig ut tycker far
och mor och far är så lyckliga
ibland ordnar vi fester för våra fantastiska härliga vänner
ja våra riktiga vänner alltså
för alla våra riktiga vänner är också lyckliga
det skulle vara skamligt att inte omge sig med lyckliga vänner
och varför skulle man inte vara lycklig när hemmet är fullt med skyltar och bonader med postitiva ord
vi hade en gång en vänfamlij men de var inte lyckliga och de blev sjuka och deprimerade så vi struntade i den familjen
för vi bryr oss bara om varandra och vi är lyckliga
och vi är inte tjocka
och ingen av oss har hål i tänderna
på våra fester är alla så glada och allas ögon glittrar och tindrar
och vi bjuder bara på det allra bästa
delikatesser från sydeuropa och fina viner
och vi förstår inte hur man inte kan vara lycklig om man omger sig med skyltar och bonader med lycko-ord
nej det kan vi inte
för vi är perfekta och vi älskar varandra och alla älskar oss
och vi älskar oss själva
ååh vaad vi älskar att älska
och vad vi älskar att vara lyckliga

Books of 2011

Jag bläddrar tillbaka i min läsdagbok och jag är inte nöjd.
I år har jag tydligen läst 63 böcker (några fler än förra året) men på något sätt känns det som att jag inte läst så mycket. Det blev en del omläsning. Både Edwardsons Winter-serie och Dahls serie om A-gruppen. Bra sviter dock, båda två.
Resten ganska medelbra. T.o.m flera inte så bra. Några guldkorn som jag garanterat kommer att återkomma till. Det var meningen att jag skulle skriva en liten kommentar till dessa men så blir det ick nu. Maybe later.
Lite plock:

årets älskling: Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist

årets uppföljare: Livet Deluxe av Jens Lapidus
Viskleken av Arne Dahl

årets favorit-trilogi: Berlinerpopplarna, Eremitkräftorna och Vila på gröna ängar av Anne B Ragde.

årets kryper under huden: Kråkflickan och Hungerelden av Eriksson/Axlander Sundqvist

årets jag hade glömt hur bra denna författare är: Långt borta från Nifelheim av Majgull Axelsson

årets totalt onödiga men måste läsa för att jag börjat och jag vet att hennes böcker bara blir sämre: Änglamakerskan av Camilla Läckberg (till denna kategori hör även Anna Jansson och Mari Jungstedt)

årets IRL: 3096 dagar av Natascha Kampusch

årets historiska: Tjuvarnas stad av David Benioff

årets skulle aldrig läst om jag inte sett tv-serien (totalt förälskad i tv-serien OCH böckerna):
A clash of Kings av George R.R. Martin

årets serie som blir bara bättre: Svartvintern och Spinnsidan av Marianne Cederwall