screw me & screw you

I have come to a conclusion;
There really isn't anyone out there for me.
I'm too screwed up and too damaged.
Just damaged goods.
And besides,
I always fall for the screwed and damaged.
What a perfect combination.

illusions of a basket case

Jaa-a, så går en dag och kommer aldrig åter.
Vet inte hur det ska bli nån ände på den här skiten.

Jag antar att jag tagit några pyttesteg framåt.
För nu är jag mest arg.
Riktigt pissed off.
MEN
jag är så TRÖTT på att vara arg och besviken!
Trött på att livet gång efter gång sparkar mig i ansiktet.
Trött på att vara besviken på människor.
Trött på människor.
Trust?
What IS that?

Jag vill SÅ ge upp.
Men nej.
Det skulle vara så lätt att strunta i allt.
Men när jag nu äntligen, efter alla dessa år, tagit tag i pluggandet
så kan jag inte ge upp.
Skulle vara samma sak som att hoppa från balkongen.
(det skulle jag inte ens tänka på för antagligen skulle jag överleva och bli rullstolsbunden)
Jag måste finnas här för sonen
för jag är den viktigaste Människan för honom.

Jag undrar om jag nånsin kommer att våga tycka om någon.
Kommer jag att bli likadan?
Försäkra mig om att någon gillar mig och sen bara vända ryggen
och säga att
äh, det var inte som du trodde.
Kommer jag att blli känslomässigt störd?
ÄR jag det redan?
I viss mån har jag blivit det.

asylum

I will be the girl who get's her shit together
I will be the girl who get's her shit together
I will be the girl who get's her shit together
I will be the girl who get's her shit together
I will be the girl who get's her shit together
I will be the girl who get's her shit together
I will be the girl who get's her shit together
I will be the girl who get's her shit together
I will be the girl who get's her shit together
I will be the girl who get's her shit together
I will be the girl who get's her shit together
I will be the girl who get's her shit together
I will be the girl who get's her shit together
I will be the girl who get's her shit together
I will be the girl who get's her shit together
I will be the girl who get's her shit together

I'm still waiting for the day I belive that myself.

more than words

my way

Livet går vidare.
Det vet jag.
Sakta och rätt så osäkert.

MEN;
Det är liksom inte att jag går omkring och ser ut som sju svåra år.
Som någon som sålt smöret och tappat pengarna.
(maj gad jag avskyr den metaforen)
Jag uppför mig inte som jag skriver.
Sonen vet att mamma har varit/är "lite ledsen".
Han vet också varför.
Jag går inte omkring hemma och skriker ocg gråter.
Jag ligger inte under täcket och tycker synd om mig själv.
Om någon tittar på mig på gatan eller i affären så ser de inte hur jag mår.
 
Jag skriver
för att det är MITT sätt att hantera livet just nu.
Jag skriver att jag VILL skrika och härja,
men jag gör ju det inte.
Det här är MIN terapi.
MITT sätt att få ut smärtan.
De enda tillfällen jag tillåter mig att känna smärta och "tycka synd om mig själv"
är när jag skriver.
Det. Här. Är. Min. Terapi.
Enda sättet för mig JUST NU att få ut ångesten, besvikelsen, sorgen.
MITT sätt att gå vidare, tänka på mig själv och Sonen.
Jag har aldrig varit någon yyber-positiv eller social varelse.
Varför ska jag plötsligt förvandla mig till något jag inte är och aldrig har varit.
Jag måste ju få vara mig själv.

Jag VET att jag har blivit behandlad som crap.
Men jag kan ju för fan inte  ändra på mina känslor i ett andetag
bara för saker och ting inte blev som jag trodde de skulle bli. Skulle vara.
Jag är ingen tjolahopptjolahej-människa som bara
picks up the pieces, tuggar klart det utmärkta köttet och ber om receptet.

Jag vet att jag har en inre styrka som förvånar mig själv ibland.
Jag hittar den igen.
Jag är fortfarande samma coola, irriterande, roliga, sarkastiska, kvicktänkta tjejen.
Bakom alla dessa ord och tankar så finns hon faktiskt där.
Döm mig inte på basen av det jag skriver just NU.
Och säg för fan inte att jag ska rycka upp mig
för det gör jag varje sekund.
Det tar ett tag att stiga upp men jag gör det hela tiden.

Tack för att Ni finns.

I refuse

everything's heaven sent
that's what you said and went
inside your fairy glass
is something you think will last
and when they crop you like a clown
you got your smile on upside down

baby i refuse
you can pick or choose
find somebody else to use
cause i refuse to come along

everything's on a whim
that's what you said to him
lying in wunderlust
are feeling you never trust
and when they pamper you with ice
i can't believe you don't think twice

everyone makes the play
with nothing much left to say
all in and endless line
waiting for equal time
they keep screaming it's the truth
and you keep kneeling in the booth

(Ric Ocasek)

it's been lovely but I have to scream now

Dagarna känns så_jävligt_långa.
Jag är tacksam över Er några få som hör av sig på ett eller annat sätt.
Jag hör av mig.
Någongång.
När vet jag inte.

Det nästan jävligaste nu just är
solen.
Det här skulle ju bli den bästa våren på mycket länge.
Men orka med sol utomhus
när man själv är som en geggig lerpöl.
Jag försöker vara lite ute varje dag
men vill bara gömma mig bakom solbrillorna och under mössan.

Glor på tv-serier.
(borde plugga)
Fyller i korsord.
(borde plugga)
Läser.
(borde plugga)
Gör något med Sonen.
(borde plugga)
Hatar, försöker förstå.
Håller mig över ytan.
Saknar.