try walking in my shoes

... har varit ett poppis "kedjestatus" på fejan.
Det sorgliga är, att just de som så innerligt vill bli accepterade för var de är och lockar folk att gå i deras jävla skor (på fejan),
just dessa dömer och förbannar människors handlingar, tankar, moral, motiv så det bara dånar om det.
Hur fan går det ihop?
Jag vill, men kan inte och vill inte här skriva om vilka handlingar jag menar.

Jag säger bara ett ord

skenhelig

Jag har inte haft idetorka.
Tvärtom,
jag har haft tanke-översvämning.
Men inte haft ork att skriva.
Ork att föra tankar till text.
För jag vet att tankarna har varit för socialt o-acceptabla.
För vridna och vidriga.

Jag ska börja plugga. Helt un-bloody-beliveable.
Jag ropar inte hej innan jag vet med säkerhet.
Men om det går som jag vill, följer jag min barndoms (och vuxendoms)- dröm.
Men jag fattar inte varför jag ska envisas med att plugga *det där andra*.
Det där med skola och ungar.
Varför?
Jag duger ju tydligen inte till det.
Jag vill men jag vill inte.
Jag har blivit så jävla
F Ö R N E R D R A D
Inte av ungar.
Av vuxna.
Kanske jag ändå skiter i det.
Bara för att vuxna människor inte kan acceptera mig som jag är.
Eller?

try walkning in my fucking shoes

säger jag INTE.

Jag säger:

walk in your own bloody shoes and don't waste your time trying to fit (or smell) your friend's or your enemy's shoes
KEEP YOUR FREAKIN' SHOES TO YOURSELF AND DON'T FORCE ANYONE ELSE TO SMELL YOUR SHOES