picturing my thoughts

basket case

holy bananas det kan vara svårt ibland.
jag hade sett fel på datumet på ett recept (medicin, inte mat) så jag blev ju tvungen att få det förnyat.
jag försöker ringa hvc men som vanligt svarar ingen.
så jag får skjuts av exet (tack).
först säger Fru Citron i luckan att det tar en vecka att förnya receptet.
WHAT!?!
- men jag behöver verkligen den här medicinen. jag får typ sars och lungsot och ebola om jag inte får medicinen asap.
- jaha ja (djup suck). i morgon efter kl. 14 finns receptet på ditt apotek.
- ... tack...

en grej som stör mig en aning. okej, ganska mycket.
det finns människor som anser att det är okej att göra narr av andras sjukdomar.
som anser att det är okej att köra upp plattityder i fejset på någon som är sjuk/inte mår bra.
tex. *ryck upp dig* eller annat SKIT.
jamen tack så mycket. DET ska jag göra så fort jag har tryckt upp min fot i ditt arsle.
för depression är ju ingen RIKTIG sjukdom.
*vafan alla är väl nångång lite deprimerade. ta inte allt på allvar*
nähä nej, men tack för att du informerade mig. nu mår jag jättebra och allt är hoppsan hejsan och hunky dory.
*vafan alla sover väl dåligt ibland*
jo det är klart. men det är lite skillnad på att "sova dåligt ibland" och att sova dåligt i jävligt många år.
sen finns ju även de som ger "goda råd" eller delar frikostligt med sig av sina egna erfarenheter för att na-tur-ligt-vis funkar ju samma tricks på alla. *jamen du gör bara si och så och så blir allt jättebra på sju sekunder*.

nu måste jag säga en sak. på riktigt.
om du har svårt för hur jag "GNÄLLER" (jag vet att ni finns) och hur jag uttrycker mig eller överlag tycker att jag är en jobbig typ så är det bara att skita i mig.
läs för fan inte min blogg om jag nu är så "störd" och gör dig upprörd.
ge fan i mig då!
liksom helt och hållet.
SLUTA skriva sarkastiska kommentarer om mitt mående och mina SÅ KALLADE sjukdomar.
ja, jag är också sarkastisk men inte fan säger åt någon som har typ anroxi "amen vafan, det är ju bara att börja vräka i sig mat så ska du se att allt blir bra".
man gör bara inte narr av andras skit-mående (både fysiskt som psykiskt) eller sjukdomar.
ingen skillnad om det är fråga om "riktiga" sjukdomar eller något som DU anser är bara skitsnack.

om du inte har något vettigt att säga så håll käft.
jag börjar bli jääävligt trött på alla falska rövslickare.
mina demoner är fan inte mindre värda än dina.

the weather thing

jag har visst skrivit ett inlägg om folk som klagar på vädret men jag känner SÅ för att klaga på folk som klagar. på vädret.
har nu både sett och hört i flera veckors tid kommentarer av typen "vilken usel sommar det var".
WHAT!?!
på vilken planet har du spenderat din sommar?
bara för att du råkade ha dina semesterveckor när det just då inte var vindstilla och 76 grader i skuggan så var sommaren fan inte crap. bad luck, get over it.
det har ju varit AS-varmt!
det måste ju fan få finnas regniga och mulna dagar också. annars orkar man inte.
om du nu prompt ska ha gassande sol 24/7 så flytta till honolulu eller afrika.
tack och bye bye.
har folk fortfarande inte fattat att detta är Finland? Norden? Norra Europa?
does it ring any bell?
ÅRSTIDER.
slå upp det i en ordbok.
*på vintern är det för kallt. för mycket snö. för lite snö.
på sommaren är det inte tillräckligt varmt. sommaren är för kort.
på hösten är det för ruggigt. för regnigt. för mörkt. för slaskigt.
på våren är det för ostadigt. för slaskigt. för vårigt.*
GAAAAAH!!

JAG diggar hösten.
äntligen kan jag stänga vädringsluckorna utan att temperaturen hemma stiger till 106 grader.
äntligen är det mörkt på natten.
jag kan gå ut i normala kläder utan att förvandlas till en våt fläck.
luften är SVAL.
förresten så är det ganska så jädrans fint med alla färggranna höstträd.
har du tänkt på det?

nog om det där nu.
det sket sig med jobbet jag blivit "lovad".
någon, som inte hade fått information om att jag blivit lovad jobbet, lovade jobbet åt en annan.
hon som gav jobbet till någon annan är ett snäpp högre driftkucku än hon som lovade mig jobbet.
så går det när man inte kommunicerar med varandra.
nå, världen går inte under.
nu blir jag dock tvungen att ha att göra med typerna på loser-projektet.
jag träffade IRL henne som var så sur i telefon. hon var likadan IRL.
hon hade tydligen bestämt sig för att förakta mig.
jag hoppas hennes kille (om hon nu har någon) är en skitstövel.
hon den andra som jobbar där verkar ha lite mer verksamhet mellan öronen.
återstår att se.

sådär annars är livet ganska nåja nu just.
inte så att man vill sparka sönder en dörr men inte heller så man tar improviserade danssteg i matbutiken.
människor är ett ganska störande moment nu just.
inte alla, men närapå.

a picture of me

orkar inte skriva idag.
hemmet ser ut som jerusalems förstörelse och en katt har spytt på vardagsrumsmattan i natt. örk!
det blir bilder ist.
(jag MÅSTE sortera alla mina ziljoner bilder...)

a broken frame

just some pics that defines me right now

alive & kicking

oj suck vilken berg-och-dalbana allt varit den senaste tiden.
bra dagar, sämre dagar och riktigt fakkapp-dagar.
svårt att komma överens med sig själv.
svårt att komma överens med Exet.
ibland går det hur bra som helst.
oftast inte.
borde ta lite distans men det är svårt när man har något gemensamt som är det viktigast i världen.

kroppen mår apa.
går endera på övervarv eller sparlåga.
skriker efter sömn och vila.
hela tiden irriterande mindre krämpor.
min kropp är en sur gammal kärring och jag får ofta kämpa med att inte på riktigt vara en sån.
hur ska jag få folk att förstå att det räcker inte att jag får vila EN dag.
eller två timmar.
det är liksom lika lång som brett som min vän J brukar säga.

min långa sjukledighet är snart slut.
LIVRÄDD!
vad fan ska jag göra?
jag orkar bara inte vara arbetslös och springa fram-och-tillbaka till arbetsFÖRNEDRINGEN och skaffa fram en massa papper och fylla i blanketter och Fan och hans hela jävla släkt.
jag har lite sådär halvt blivit lovad ett jobb. via ett såntdär loser-projekt som fixar jobb åt långtidsarbetslösa och fd-sjukskrivna eller annars bara mer eller mindre mentalt handikappade.
well, jag ringde loser-projektet förrförra veckans onsdag.
hon som svarade hade tydligen druckit grapejuice till frukost.
hon skulle ringa mig tillbaka "snart". min telefon har ringt flera gånger sen den dagen men inget samtal av surpuppan.
HUR kan man behandla en människa så!?!
en människa som med största sannolikhet har svårt att hitta jobb.
som har svårt att komma igång.
som har svårt att vara aktiv och kanske inte är så motiverad.
som behöver uppmuntran och HJÄLP med praktiska "normala" grejer.
som är rädd för att börja jobba.
jävla fitt-kärring.

något positivt?
ja, jag har äntligen skaffat mig en symaskin.
en NY.
måste bara få den oljad och lära mig hur den funkar.
tom. det känns o-överkomligt nu just.
men jag SKA.
har så många projekt jag vill förverkliga.

var så vänlig och förstör inte min dag!

STHLM in my heart & mind

1 år sedan jag var i Stockholm.
det var egentligen första gången jag var sådär or-den-tligt där.
blev förälskad i staden!
jag vill dit NU.
saknar syster.
skulle behöva semester.
(vadå semester!? du har ju varit sjukledig i snart 1 ÅR!!).
jamen just ja, för jag har ju bara degat hemma och spottat i taket och gjort ing-en-ting.
sover 24/7.
not really.
en "normal" människa har inte skuggan av en chans att förstå hur jädrans mycket det tar på krafterna att gå omkring och må crap och att aldrig kunna sova ordentligt.
men, jag är äntligen på väg ut från den onda cirkeln.
men jag skulle såååå behöva extra pepp och kicks av alla mina sweetiedarlings in Sthlm.
Syster (+ the cats)
Hatis (+ Opus)
Jakki (+ hennes powertools)
Petra (som jag inte sett på tusen år)
och Lagerhaus!!
och Pizza Hut!

igår innan kvällsduschen råkade jag kolla mig själv i spegeln. alltså stor spegel.
jag insåg en sak.
med tanke på att;
jag fött ett barn
jag är 38
jag inte tränat på flera år
att min kropp mått uselt såväl fysiskt som psykiskt i herrans många år
så ser jag faktiskt helt okej ut.

note to self:
ta nu för faaaaaan vara på den tanken och sluta trycka ner dig själv konstant!
det blir ett jädrans projekt men jag ska försöka.

the only way is up.

lite STHLM-minnen

alice & june

hade äntligen möjlighet att ta en ENSAMpromenad.
över 1 månad sen sist.
lurarna i öronen så man slipper tänka.
(HA! som om DET skulle vara möjligt)
fan att man inte kan nollställa hjärnan för en endaste sekund.
jag vill liksom inte börja knarka.
vet inte hur många gånger jag lyssnade på Indochines Alice & June.
många.
tröttnar inte.
konstigt, eftersom jag avskyr franska och behärskar inte språket.
gick vanliga vägen och spottade 2 nya cyklar i vattnet.
undrar när jag spottar ett lik i metviken?

har egentligen inget vettigt att säga nu just.
jo, en kul "diskussion" vi hade med Jenny igår;

*vi kollar på tjock-programmet och försökte googla bilder på en fet jillian michaels*

Jen: kolla nu fan hennes six-päkk!!

Jag: mhm...

Jen: jag sku sälja mitt högra ben för att få en sånde mage.

Jag: så då sku du kunna säga att *hey don't mind my fake leg, look at my freakin' SIX PACK!!*

Jen: exakt!!

Jag: sku du sälja båda benen för en såndär six päkk?

Jen: jepp!!

swing of things

I'm good enough

Am I good enough?

I'm not good enough

Why would anyone like me?

Why WOULDN'T anyone like me!?

I'm fine.

I'm not fine.

I'm fabulous.

I'm ugly.

I look just fine.

OMG I look hideous.

I'm hungry.

I never wanna eat again.

Bring me food.

Give me some (a lot of) wine.

I'm soo tired.

Why can't I sleep?

Please let me sleep.

What the hell do you want from me?

Leave me alone.

Come here.

Go away.

Don't love me.

Don't hate me.

Just be.

and don't you (forget about me)

Ever.

it's all about ME

denna blogg handlar om MIG.
mina tankar och funderingar.
inte om DIG.
jag har huvudrollen.
så om du läser min blogg så utgå inte ifrån att mina bilder eller det jag skriver handlar om dig.
klart jag skriver om andra männsikor.
men det är ändå bara MINA tankar.
vad jag just då har upplevt och hur jag har känt mig och vad jag har sett/hört.
det här är min stil att skriva och jag tänker inte ändra på den.
jag tänker fan utveckla den.
om mina tankar utgör ett problem för dig så finns det säkert en hel drös med trevliga mode- och matbloggar som du kan läsa istället.
om *sarkasm* och *ironi* är helt främmande ord för dig så rekommenderar jag att du skiter i min blogg.
också om du har problem med människor som säger sin ärliga, oftast kärringen-mot-strömmen, åsikt om känsliga ämnen (inte typ dynamit) så är det bäst du söker dig någon annanstans.
som jag sa till min läkare när han frågade vad jag skriver om;
"min blogg är lite som Seinfeld, it's a show about nothing"
fast inte riktigt, it's about everything and nothing.

sommaren är kort..

NEJ
jag klagar inte!
jag tycker det är skönt att det inte är så varmt längre.
jag kan ha jeans och långärmad utan att förvandlas till en svettpöl.
jag måste ju ändå ha långärmat under sommaren för annars bränner jag mig.
jag älskar att det är mörkt på natten. det SKA vara mörkt på natten för fan.
många klagar redan över att vinden börjar bli kall.
att solen inte gassar 24/7.
jag tycker det är skönt.
den svala vinden är skön.
MEN
nu börjar mina fingrar vara stela igen när jag vaknar på morgonen.
det är inte mysigt.
jag lyckas alltid under sommarmånaderna glömma att jag från augusti till maj går omkring med svullna, styva och ibland värkande fingrar och handleder. blä!
och när det blir riktigt kallt värker mitt titansmalben hela tiden. blä för det också.

men jag klagar inte.
jag gillar hösten.
jag gillar regn och hård vind.
det rensar och renar kropp och själ.
usch vad det där lät klyschigt.

snart börjar ungen i förskolan.
jag liksom kläckte ju honom typ i förrgår.
jag fyller 40 om mindre än 1½ år.
FÖRTTI.
det låter ju fan inte klokt.
äh, it's just a number.
jag hoppas att jag om 1½ år har samma människor i mitt liv som nu.
eller nåja, minus några och kanske plus någon.

det är lite tungt nu just men livet ler ändå i mjugg.
jag försöker le i mjugg åt livet. och åt mig själv.

let me be me and just be you when you are with me.
k?

over the hills and far away

sapere aude

*suck*. det är nog ändå lite svårt att komma igång igen.
men men, nu har jag jävlaranamma bestämt mig för att inte ge upp (lika lätt/snabbt som tidigare).
se framåt. eller nåja, se åt sidorna också för man måste ju lite ha koll på omgivningen.
tänka på MIG SJÄLV.
det är sannerligen lättare sagt än gjort. jag undrar på allvar om jag någonsin har gjort det!?!
jag tror inte det. well, jag antar att även 38-åriga flickor kan lära sig nya tricks.
men ändå, hur GÖR man?
hur mår man bra?
hur delegerar man sin positiva energi till både sin unge och sig själv?
(delegera är annars ett ord jag lärt mig först efter att ha sett på "The Apprentice". how sad is that...)

jag har upptäckt nya sidor hos mig själv.

jag är inte en totalt negativ människa

jag är betydligt starkare än jag trodde (inte fysiskt, tyvärr)

jag behöver inte vara beroende av någån

JAG KLARAR MIG

jag behöver inte ge upp

jag behöver inte vara deprimerad resten av livet

jag är inte världens fulaste

jag behöver inte tolerera att någon behandlar mig illa

jag är inte ensam

det finns de som bryr sig

jag bryr mig

jag KAN

jag VILL

listan kunde göras längre. men inte nu just. inte ta för stora steg. inte för stora bitar av kakan.

naturligvis är jag skiträdd för framtiden.

livet blev ju inte som det skulle bli.

jag måste nu vänja mig vid en helt ny vardag. det är bara jag och sonen nu.

orkar jag jobba?

VILL jag jobba? (very very big frågetecken)

vad orkar jag?

vad faaaan vill jag?

jag måste ta hand om mig själv. 

psykiskt blir jag starkare och starkare men fysiskt är jag ett vrak.

jag märker ju på min kropp att allt inte är okej. en massa irriterande mindre åkommor.

sparka mig gärna i arslet. 

laga smarrig mat åt mig och tvinga mig att äta.

(spank me and call me Penelope)

tvinga mig att laga mat och baka åt dig. det är jag ju så jädrans bra på och älskar att göra.

se framåt med mig.

ryck upp mig när du ser att jag behöver det men låt mig vara när du ser att jag behöver det.

jag lovar att inte isolera mig men ibland måste jag vara ensam.

sluta inte att ringa/sms:a fast jag inte alltid svarar. 

ge inte upp mig för jag tänker inte ge upp.

tvinga mig ut. 

hitta på nåt kul med mig. 

prata med mig.

lär mig att leva och låt mig leva.

bry dig om mig så kanske jag lär mig att bry mig om mig själv.

ge mig inspiration och motivation. jag lovar att ge tillbaka.

behandla mig inte som en hjälplös idiot för då blir jag en hjälplös idiot.

jag finns och jag har rätt till min plats.

jag träffade min läkarkontakt igår. vi har senast talats vid i juni.

han är bara så jävla fantastisk. nästan så jag är lite småkär i honom.

(ett, två, tre... nej, jag är inte kär i min läkare).

jag trodde inte att jag någonsin skulle träffa en psykdoktor som är BRA på sitt jobb.

som behandlar mig som en normal människa och inte som en hjälplös idiot.

som får mig att känna mig som en männsika.

som får mig att inse att jag faktiskt är ganska smart.

att jag har rätt till min tankar och funderingar.

åt honom kan jag säga precis vad som helst utan att behöva vara rädd.

han ifrågasätter mig.

jag vågar ifrågasätta honom.

sapere aude