sapere aude

*suck*. det är nog ändå lite svårt att komma igång igen.
men men, nu har jag jävlaranamma bestämt mig för att inte ge upp (lika lätt/snabbt som tidigare).
se framåt. eller nåja, se åt sidorna också för man måste ju lite ha koll på omgivningen.
tänka på MIG SJÄLV.
det är sannerligen lättare sagt än gjort. jag undrar på allvar om jag någonsin har gjort det!?!
jag tror inte det. well, jag antar att även 38-åriga flickor kan lära sig nya tricks.
men ändå, hur GÖR man?
hur mår man bra?
hur delegerar man sin positiva energi till både sin unge och sig själv?
(delegera är annars ett ord jag lärt mig först efter att ha sett på "The Apprentice". how sad is that...)

jag har upptäckt nya sidor hos mig själv.

jag är inte en totalt negativ människa

jag är betydligt starkare än jag trodde (inte fysiskt, tyvärr)

jag behöver inte vara beroende av någån

JAG KLARAR MIG

jag behöver inte ge upp

jag behöver inte vara deprimerad resten av livet

jag är inte världens fulaste

jag behöver inte tolerera att någon behandlar mig illa

jag är inte ensam

det finns de som bryr sig

jag bryr mig

jag KAN

jag VILL

listan kunde göras längre. men inte nu just. inte ta för stora steg. inte för stora bitar av kakan.

naturligvis är jag skiträdd för framtiden.

livet blev ju inte som det skulle bli.

jag måste nu vänja mig vid en helt ny vardag. det är bara jag och sonen nu.

orkar jag jobba?

VILL jag jobba? (very very big frågetecken)

vad orkar jag?

vad faaaan vill jag?

jag måste ta hand om mig själv. 

psykiskt blir jag starkare och starkare men fysiskt är jag ett vrak.

jag märker ju på min kropp att allt inte är okej. en massa irriterande mindre åkommor.

sparka mig gärna i arslet. 

laga smarrig mat åt mig och tvinga mig att äta.

(spank me and call me Penelope)

tvinga mig att laga mat och baka åt dig. det är jag ju så jädrans bra på och älskar att göra.

se framåt med mig.

ryck upp mig när du ser att jag behöver det men låt mig vara när du ser att jag behöver det.

jag lovar att inte isolera mig men ibland måste jag vara ensam.

sluta inte att ringa/sms:a fast jag inte alltid svarar. 

ge inte upp mig för jag tänker inte ge upp.

tvinga mig ut. 

hitta på nåt kul med mig. 

prata med mig.

lär mig att leva och låt mig leva.

bry dig om mig så kanske jag lär mig att bry mig om mig själv.

ge mig inspiration och motivation. jag lovar att ge tillbaka.

behandla mig inte som en hjälplös idiot för då blir jag en hjälplös idiot.

jag finns och jag har rätt till min plats.

jag träffade min läkarkontakt igår. vi har senast talats vid i juni.

han är bara så jävla fantastisk. nästan så jag är lite småkär i honom.

(ett, två, tre... nej, jag är inte kär i min läkare).

jag trodde inte att jag någonsin skulle träffa en psykdoktor som är BRA på sitt jobb.

som behandlar mig som en normal människa och inte som en hjälplös idiot.

som får mig att känna mig som en männsika.

som får mig att inse att jag faktiskt är ganska smart.

att jag har rätt till min tankar och funderingar.

åt honom kan jag säga precis vad som helst utan att behöva vara rädd.

han ifrågasätter mig.

jag vågar ifrågasätta honom.

sapere aude