Ja, alla gör det, mer eller mindre.
JAG gör det.
Oftast handlar det dock om harmlöst skvaller.
(en liten bisats; MÄN är de värsta skvallerkärringarna. just saying)
MEN
hur i helvete ser man ut i sin hjärna när man inte kan snacka om annat än skit om andra?
När man talar illa om precis alla. Konstant, hela tiden.
När en tredje person knappt hunnit bakom hörnet när det redan börjar.
Man tycker själv att det är aningen lustigt men till slut fattar man att
hey, denna människa snackar crap om precis alla åt mig.
Vad kommer ur denna människas käft när JAG inte är med?
Mhm, svårt att gissa.
Det tog ett tag innan den berömda poletten föll ner.
Eller jag fattade väl när jag fick första egentliga "beviset".
Fast man hade haft allt under näsan hela tiden.
När man kontinuerligt talar illa om någon samt MEDVETET försöker förstöra för någon
så är man ju inget annat än alarmerande vriden i huvudet.
Och sedan ljuga och förneka.
Men ändå fortsätta.
(och naturligvis skylla allt på sitt/sina offer)
Det slutar oftast med offret ber om förlåtelse och sedan börjar allt om från början.
Jag vill använda här ett speciellt ord
men jag gör det inte.
Nej, det här är ingen gammal historia från högstadiet.
Det handlar om vuxna människor i nutid.
Jag vill app-se-lut inte ha sådana i min närhet.
Aldrig mer.
Det är jävligt många saker jag är trött på men på top 5-listan finns definitivt
att vara "tvungen" att be om ursäkt när man själv blivit behandlad som skit.
Jag har inga som helst problem att säga förlåt men då ska det fananamma vara RÄTT SORTS förlåt.
Vad är det för FEL på människor!?!
Gjorde pasta med avocado första gången igår.
Riktigt jävla gott. (tack Yen)
Och sådaär annars are things rätt hyfsat.
Tror jag.
Behöver bara klura ut var vissa Människor i min närhet egentligen står.
Att sånt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar