sommaren är kort..

NEJ
jag klagar inte!
jag tycker det är skönt att det inte är så varmt längre.
jag kan ha jeans och långärmad utan att förvandlas till en svettpöl.
jag måste ju ändå ha långärmat under sommaren för annars bränner jag mig.
jag älskar att det är mörkt på natten. det SKA vara mörkt på natten för fan.
många klagar redan över att vinden börjar bli kall.
att solen inte gassar 24/7.
jag tycker det är skönt.
den svala vinden är skön.
MEN
nu börjar mina fingrar vara stela igen när jag vaknar på morgonen.
det är inte mysigt.
jag lyckas alltid under sommarmånaderna glömma att jag från augusti till maj går omkring med svullna, styva och ibland värkande fingrar och handleder. blä!
och när det blir riktigt kallt värker mitt titansmalben hela tiden. blä för det också.

men jag klagar inte.
jag gillar hösten.
jag gillar regn och hård vind.
det rensar och renar kropp och själ.
usch vad det där lät klyschigt.

snart börjar ungen i förskolan.
jag liksom kläckte ju honom typ i förrgår.
jag fyller 40 om mindre än 1½ år.
FÖRTTI.
det låter ju fan inte klokt.
äh, it's just a number.
jag hoppas att jag om 1½ år har samma människor i mitt liv som nu.
eller nåja, minus några och kanske plus någon.

det är lite tungt nu just men livet ler ändå i mjugg.
jag försöker le i mjugg åt livet. och åt mig själv.

let me be me and just be you when you are with me.
k?

over the hills and far away

sapere aude

*suck*. det är nog ändå lite svårt att komma igång igen.
men men, nu har jag jävlaranamma bestämt mig för att inte ge upp (lika lätt/snabbt som tidigare).
se framåt. eller nåja, se åt sidorna också för man måste ju lite ha koll på omgivningen.
tänka på MIG SJÄLV.
det är sannerligen lättare sagt än gjort. jag undrar på allvar om jag någonsin har gjort det!?!
jag tror inte det. well, jag antar att även 38-åriga flickor kan lära sig nya tricks.
men ändå, hur GÖR man?
hur mår man bra?
hur delegerar man sin positiva energi till både sin unge och sig själv?
(delegera är annars ett ord jag lärt mig först efter att ha sett på "The Apprentice". how sad is that...)

jag har upptäckt nya sidor hos mig själv.

jag är inte en totalt negativ människa

jag är betydligt starkare än jag trodde (inte fysiskt, tyvärr)

jag behöver inte vara beroende av någån

JAG KLARAR MIG

jag behöver inte ge upp

jag behöver inte vara deprimerad resten av livet

jag är inte världens fulaste

jag behöver inte tolerera att någon behandlar mig illa

jag är inte ensam

det finns de som bryr sig

jag bryr mig

jag KAN

jag VILL

listan kunde göras längre. men inte nu just. inte ta för stora steg. inte för stora bitar av kakan.

naturligvis är jag skiträdd för framtiden.

livet blev ju inte som det skulle bli.

jag måste nu vänja mig vid en helt ny vardag. det är bara jag och sonen nu.

orkar jag jobba?

VILL jag jobba? (very very big frågetecken)

vad orkar jag?

vad faaaan vill jag?

jag måste ta hand om mig själv. 

psykiskt blir jag starkare och starkare men fysiskt är jag ett vrak.

jag märker ju på min kropp att allt inte är okej. en massa irriterande mindre åkommor.

sparka mig gärna i arslet. 

laga smarrig mat åt mig och tvinga mig att äta.

(spank me and call me Penelope)

tvinga mig att laga mat och baka åt dig. det är jag ju så jädrans bra på och älskar att göra.

se framåt med mig.

ryck upp mig när du ser att jag behöver det men låt mig vara när du ser att jag behöver det.

jag lovar att inte isolera mig men ibland måste jag vara ensam.

sluta inte att ringa/sms:a fast jag inte alltid svarar. 

ge inte upp mig för jag tänker inte ge upp.

tvinga mig ut. 

hitta på nåt kul med mig. 

prata med mig.

lär mig att leva och låt mig leva.

bry dig om mig så kanske jag lär mig att bry mig om mig själv.

ge mig inspiration och motivation. jag lovar att ge tillbaka.

behandla mig inte som en hjälplös idiot för då blir jag en hjälplös idiot.

jag finns och jag har rätt till min plats.

jag träffade min läkarkontakt igår. vi har senast talats vid i juni.

han är bara så jävla fantastisk. nästan så jag är lite småkär i honom.

(ett, två, tre... nej, jag är inte kär i min läkare).

jag trodde inte att jag någonsin skulle träffa en psykdoktor som är BRA på sitt jobb.

som behandlar mig som en normal människa och inte som en hjälplös idiot.

som får mig att känna mig som en männsika.

som får mig att inse att jag faktiskt är ganska smart.

att jag har rätt till min tankar och funderingar.

åt honom kan jag säga precis vad som helst utan att behöva vara rädd.

han ifrågasätter mig.

jag vågar ifrågasätta honom.

sapere aude

song for whoever

Nää nu jävlar..
Nu SKA jag börja skriva igen.
Jag har saknat det och jag behöver det.
Livet har svängt upp-och-ner & hit-och-dit.
Det har hänt så otroligt mycket och jag har så gott som varje dag tänkt "det här ska jag skriva om när jag orkar". Viljan att skriva har funnits, men inte orken.
Jag väljer att orka från och med NU.
En massa tankar, funderingar, analyser på allt och inget.
Det grämer mig att jag burit så mycket inom mig som borde ha bearbetat genom att skriva. Liksom skriva genast. Mycket finns inne ännu men mycket har också kommit ut på andra sätt. Inte alltid så bra sätt.
Nåväl, det är aldrig för sent att börja om och ta tag i the imaginary pencil.
I'm back.
I'm fine.
And I'm fabulous.

hello kitty

Var och hämtade ungen från dagis idag.
Medan han klädde på sig kom några ungar från andra gruppen och började slänga käft med mig.
(Jag gillar att slänga käft med ungar. Alltså bara prata om helt normala och onormala stuff).
Nåja, en av ungarna frågar mig plötsligt om MIN unge är en flicka eller pojke.
Åjabaa öö, ja, vad tror du? Och varför undrar du det?
Så ser han på mig lite småfräckt och säger
- Men då han har en hello kitty-tröja!! Pojkar har ju inte sånt.
(min son råkade ha på sig en av sina favorittröjor; en RÖD longsleeve med en liten kittybild)
Well, jag kan ju naturligtvis inte bli provocerad av en 5-åring så jag förklarar lugnt och behärskat och pedagogiskt att
- Kitty är en katt
- min son gillar katter
- vi har katter hemma
så det är inte ALLS konstigt att min son gillar Kitty.
Han verkade nöja sig med förklaringen för sedan skulle jag plötsligt gissa vad hans pappa heter.
Amen to that.

Ett litet pee-ess bara;
vi satt i bilen med Yen och pratade om allt och inget och som det naturligaste i världen vräker jag ur mig
"Vet du vad? DU har förutfattade meningar om att folk ska ha förutfattade meningar om dig".
Vi kom fram till att det är sant.
Vi kom även fram till att jag har minst lika förutfattade meningar om att folk ska ha förutfattade meningar om MIG.

jag vill inte dö, jag vill bara inte leva

heter Ann Heberleins bok som jag läser just nu.
Jag brukar inte uttala mig om böcker jag inte läst ut men nu måste jag.
Redan första kapitlet skar rakt in i hjärtat och öppnade hemliga vrår i min hjärna.

det är ju precis exakt så här det känns

Jag bara måste dela med mig av ett stycke ur första kapitlet.
För att själv komma ihåg det (precis som om jag kunde glömma).
För att komma ihåg att det finns så få som förstår.
För att jag själv kunde ha skrivit det, exakt precis ord för ord.

"Man utsätter inte människor för sin ångest, för sin livsleda, för sina självmordstankar för att det är så lätt att missförstås. Det uppfattas lätt som en anklagelse. Som ett uttryck för missnöje. Som klander. Som krav. Som att det är hans eller hennes fel att just jag har ångest. Som om det är på grund av något som just hon eller han sagt eller gjort eller inte sagt eller gjort som jag inte längre orkar leva (så enkelt är det nu dessvärre alltför sällan). Som om man vill ha något. Som om man vill ha väldigt mycket av den där stackaren som tvingas lyssna: en anledning att leva. Det är att begära för mycket. Det är att begära alldeles för mycket. Därför ringer jag inte till någon när jag inte orkar med mig själv. När ångesten blir för stor. När jag inte orkar leva."

Just det, vem ringer man till när man inte orkar leva?

bög = pervers?

Någon hade länkat till en liknande bild på fejan. Kommentarerna till bilden var sådär käckt heterodirty med glimten i ögat.
Jag tänkte genast; hur skulle kommentarerna ha sett ut om det framkommit att alla, eller någon/några av killarna är homosexuella?
Eftersom killarna är legitima hunkar så är bilden naturligtvis sexig och tilltalande.
Eller?
Om killarna (eller någon ev dem) skulle vara legitimt homosexuell skulle bilden vara pervers och äcklig.
Reflektera över denna tanke en stund.
Samma sak gäller IRL.
Tänk dig:
En människa kliver ut ur garderoben
en människa som ser helt normal ut, kanske t.o.m. söt eller vacker till utseendet
en människa som är omtyckt bland sina vänner, omtyckt på sin arbetsplats
en männsiska som lever ett normalt liv.
Hur börjar människan se ut när du får veta att han/hon är homosexuell?
ja ja, man har ju misstänkt att den DÄR har några hundar begravda
jo, jo, det borde man ju ha fattat
nej FY, tänk att man har UMgåtts med den DÄR
varit på samma fester
suttit i samma bil
talat förtroligt med på fyllan
skrattat med
guubevars, KRAMAT!

In these days of narrowmindness...
(kan inte hjälpa att mina tankegångar börjar just så rätt ofta nu)
... HUR kan man vara så otroligt korkad att man automatiskt förknippar homosexualitet med någonting perverst?
som tex. pedofili och sodomi.
I så fall förknippar jag heterosexualitet med
våldtäkt
misshandel
krig
tortyr
pedofili
sodomi
porrindustrin
traffiking
religion
maktutövning
överdrivna klasskillnader
...
jag kan räkna upp hur mycket som helst.
Men jag tänker ju inte så där.

Jag ler lite i mjugg när jag tänker på att många killar (inte alla, men många) som tycker att bögar är superÄCKLIGA ändå förtjust och vrålkåta kollar på heteroporr där kvinnor blir tagna i arslet.
Tänk på det också en stund.

Vad är mer perverst?
Två människor av samma kön som älskar varandra.
eller
En vuxen man som misshandlar sin fru och våldtar sin 6-åriga dotter.

Vad är mer manligt?
En man som öppet håller sin manliga partner i handen.
eller
En man som våldtar en kvinna som redan blivit våldtagen i 3 dygn av 28 andra män.

Men det här bara MINA tankar.
Alla har rätt till sin åsikt.
även jag.

Visst, jag dömer också ofta människor efter utseendet, tyvärr.
precis som jag har blivit dömd.
Av människor som inte hade någon rätt i världen att döma.