alice & june

hade äntligen möjlighet att ta en ENSAMpromenad.
över 1 månad sen sist.
lurarna i öronen så man slipper tänka.
(HA! som om DET skulle vara möjligt)
fan att man inte kan nollställa hjärnan för en endaste sekund.
jag vill liksom inte börja knarka.
vet inte hur många gånger jag lyssnade på Indochines Alice & June.
många.
tröttnar inte.
konstigt, eftersom jag avskyr franska och behärskar inte språket.
gick vanliga vägen och spottade 2 nya cyklar i vattnet.
undrar när jag spottar ett lik i metviken?

har egentligen inget vettigt att säga nu just.
jo, en kul "diskussion" vi hade med Jenny igår;

*vi kollar på tjock-programmet och försökte googla bilder på en fet jillian michaels*

Jen: kolla nu fan hennes six-päkk!!

Jag: mhm...

Jen: jag sku sälja mitt högra ben för att få en sånde mage.

Jag: så då sku du kunna säga att *hey don't mind my fake leg, look at my freakin' SIX PACK!!*

Jen: exakt!!

Jag: sku du sälja båda benen för en såndär six päkk?

Jen: jepp!!

swing of things

I'm good enough

Am I good enough?

I'm not good enough

Why would anyone like me?

Why WOULDN'T anyone like me!?

I'm fine.

I'm not fine.

I'm fabulous.

I'm ugly.

I look just fine.

OMG I look hideous.

I'm hungry.

I never wanna eat again.

Bring me food.

Give me some (a lot of) wine.

I'm soo tired.

Why can't I sleep?

Please let me sleep.

What the hell do you want from me?

Leave me alone.

Come here.

Go away.

Don't love me.

Don't hate me.

Just be.

and don't you (forget about me)

Ever.

it's all about ME

denna blogg handlar om MIG.
mina tankar och funderingar.
inte om DIG.
jag har huvudrollen.
så om du läser min blogg så utgå inte ifrån att mina bilder eller det jag skriver handlar om dig.
klart jag skriver om andra männsikor.
men det är ändå bara MINA tankar.
vad jag just då har upplevt och hur jag har känt mig och vad jag har sett/hört.
det här är min stil att skriva och jag tänker inte ändra på den.
jag tänker fan utveckla den.
om mina tankar utgör ett problem för dig så finns det säkert en hel drös med trevliga mode- och matbloggar som du kan läsa istället.
om *sarkasm* och *ironi* är helt främmande ord för dig så rekommenderar jag att du skiter i min blogg.
också om du har problem med människor som säger sin ärliga, oftast kärringen-mot-strömmen, åsikt om känsliga ämnen (inte typ dynamit) så är det bäst du söker dig någon annanstans.
som jag sa till min läkare när han frågade vad jag skriver om;
"min blogg är lite som Seinfeld, it's a show about nothing"
fast inte riktigt, it's about everything and nothing.

sommaren är kort..

NEJ
jag klagar inte!
jag tycker det är skönt att det inte är så varmt längre.
jag kan ha jeans och långärmad utan att förvandlas till en svettpöl.
jag måste ju ändå ha långärmat under sommaren för annars bränner jag mig.
jag älskar att det är mörkt på natten. det SKA vara mörkt på natten för fan.
många klagar redan över att vinden börjar bli kall.
att solen inte gassar 24/7.
jag tycker det är skönt.
den svala vinden är skön.
MEN
nu börjar mina fingrar vara stela igen när jag vaknar på morgonen.
det är inte mysigt.
jag lyckas alltid under sommarmånaderna glömma att jag från augusti till maj går omkring med svullna, styva och ibland värkande fingrar och handleder. blä!
och när det blir riktigt kallt värker mitt titansmalben hela tiden. blä för det också.

men jag klagar inte.
jag gillar hösten.
jag gillar regn och hård vind.
det rensar och renar kropp och själ.
usch vad det där lät klyschigt.

snart börjar ungen i förskolan.
jag liksom kläckte ju honom typ i förrgår.
jag fyller 40 om mindre än 1½ år.
FÖRTTI.
det låter ju fan inte klokt.
äh, it's just a number.
jag hoppas att jag om 1½ år har samma människor i mitt liv som nu.
eller nåja, minus några och kanske plus någon.

det är lite tungt nu just men livet ler ändå i mjugg.
jag försöker le i mjugg åt livet. och åt mig själv.

let me be me and just be you when you are with me.
k?

over the hills and far away

sapere aude

*suck*. det är nog ändå lite svårt att komma igång igen.
men men, nu har jag jävlaranamma bestämt mig för att inte ge upp (lika lätt/snabbt som tidigare).
se framåt. eller nåja, se åt sidorna också för man måste ju lite ha koll på omgivningen.
tänka på MIG SJÄLV.
det är sannerligen lättare sagt än gjort. jag undrar på allvar om jag någonsin har gjort det!?!
jag tror inte det. well, jag antar att även 38-åriga flickor kan lära sig nya tricks.
men ändå, hur GÖR man?
hur mår man bra?
hur delegerar man sin positiva energi till både sin unge och sig själv?
(delegera är annars ett ord jag lärt mig först efter att ha sett på "The Apprentice". how sad is that...)

jag har upptäckt nya sidor hos mig själv.

jag är inte en totalt negativ människa

jag är betydligt starkare än jag trodde (inte fysiskt, tyvärr)

jag behöver inte vara beroende av någån

JAG KLARAR MIG

jag behöver inte ge upp

jag behöver inte vara deprimerad resten av livet

jag är inte världens fulaste

jag behöver inte tolerera att någon behandlar mig illa

jag är inte ensam

det finns de som bryr sig

jag bryr mig

jag KAN

jag VILL

listan kunde göras längre. men inte nu just. inte ta för stora steg. inte för stora bitar av kakan.

naturligvis är jag skiträdd för framtiden.

livet blev ju inte som det skulle bli.

jag måste nu vänja mig vid en helt ny vardag. det är bara jag och sonen nu.

orkar jag jobba?

VILL jag jobba? (very very big frågetecken)

vad orkar jag?

vad faaaan vill jag?

jag måste ta hand om mig själv. 

psykiskt blir jag starkare och starkare men fysiskt är jag ett vrak.

jag märker ju på min kropp att allt inte är okej. en massa irriterande mindre åkommor.

sparka mig gärna i arslet. 

laga smarrig mat åt mig och tvinga mig att äta.

(spank me and call me Penelope)

tvinga mig att laga mat och baka åt dig. det är jag ju så jädrans bra på och älskar att göra.

se framåt med mig.

ryck upp mig när du ser att jag behöver det men låt mig vara när du ser att jag behöver det.

jag lovar att inte isolera mig men ibland måste jag vara ensam.

sluta inte att ringa/sms:a fast jag inte alltid svarar. 

ge inte upp mig för jag tänker inte ge upp.

tvinga mig ut. 

hitta på nåt kul med mig. 

prata med mig.

lär mig att leva och låt mig leva.

bry dig om mig så kanske jag lär mig att bry mig om mig själv.

ge mig inspiration och motivation. jag lovar att ge tillbaka.

behandla mig inte som en hjälplös idiot för då blir jag en hjälplös idiot.

jag finns och jag har rätt till min plats.

jag träffade min läkarkontakt igår. vi har senast talats vid i juni.

han är bara så jävla fantastisk. nästan så jag är lite småkär i honom.

(ett, två, tre... nej, jag är inte kär i min läkare).

jag trodde inte att jag någonsin skulle träffa en psykdoktor som är BRA på sitt jobb.

som behandlar mig som en normal människa och inte som en hjälplös idiot.

som får mig att känna mig som en männsika.

som får mig att inse att jag faktiskt är ganska smart.

att jag har rätt till min tankar och funderingar.

åt honom kan jag säga precis vad som helst utan att behöva vara rädd.

han ifrågasätter mig.

jag vågar ifrågasätta honom.

sapere aude

song for whoever

Nää nu jävlar..
Nu SKA jag börja skriva igen.
Jag har saknat det och jag behöver det.
Livet har svängt upp-och-ner & hit-och-dit.
Det har hänt så otroligt mycket och jag har så gott som varje dag tänkt "det här ska jag skriva om när jag orkar". Viljan att skriva har funnits, men inte orken.
Jag väljer att orka från och med NU.
En massa tankar, funderingar, analyser på allt och inget.
Det grämer mig att jag burit så mycket inom mig som borde ha bearbetat genom att skriva. Liksom skriva genast. Mycket finns inne ännu men mycket har också kommit ut på andra sätt. Inte alltid så bra sätt.
Nåväl, det är aldrig för sent att börja om och ta tag i the imaginary pencil.
I'm back.
I'm fine.
And I'm fabulous.