förlåt min vrede, förlåt min trötthet

Efter många om-och-men samt nästan 1 veckas fram-och -tillbaka fundernade beslöt jag mig på söndag kväll att ändå testa nya medusinen.
Djiisös DEN medusinen gör mig verkligen för-la-man-de TRÖTT.
Inte trött as in "å, jag känner mig behagligt dåsig. jag tror jag ska lägga mig om en stund".
Nej, trött as in "kaboom out of the blue om jag inte får lägga mig ner numedesamma kommer jag att falla ihop i en hög och aldrig mer stiga upp".
Så här känner jag mig efter två ynka piller. Det riktigt roliga i kråksången är även också att medusinen i fråga KAN göra att man, för att uttrycka det milt, lägger på hullet. "Åå, så roligt! Ge mig tonvis med medusin som gör mig fet".
Och hur bra mår man nu sen efter 6 månader PLUS 15 kg.
Men jag antar att jag upptäcker om jag börjar fetta till mig. Om jag inte gör det så hoppas jag att någon säger till.
Är man redan på gränsen att se ut som en hippopotamus så attraherar inte tanken på att gå upp i vikt.
"Amen ta medusinen försiktigt", var det någon (har förträngt vem) som så underbart klokt uttryckte sig. Ekskjuus mii, HUR tar man en medicin försiktigt?
Jag tror, rätta mig om jag har fel, att medicinen har exakt samma verkan oberoende om jag i all hast slänger den i gapet eller om jag lugnt och sansat med ett pincettgrepp långsamt för den i munnen.
Nåja, tillbaka till tröttheten. Ursäkta, den för-la-man-de tröttheten. Den sitter inte i från morgon till kväll. Den slår till som a älg on a foggy kalhygge (kanske inte den bästa beskrivningen, men jag diggar uttrycket. tack älskade syster) på eftermiddagen.
Idag slog den till när vi var och handlade. I en såndär stooor affär, inte en sketen local shop. Det var INTE mysigt alls.
Dessutom känner jag mig yr och aningen illamående.
Men jag biter ihop och ger inte upp än iaf.