Jaha, man har inte ens kommit igång och ide´torka redan. Här har man gått i flera ÅR och dagligen tänkt; "hade jag en blogg skulle jag skriva om det här idag" eller "idag börjar jag fan blogga för mitt huvud sprängs av tankar".
Och nu sitter man sen här med skägget i brevlådan. Så. Jävla. Typiskt.
Idag startar sjukledighetsvecka 2/3. Om det är menigen att jag ska vara utvilad, harmonisk och en någotsånär glaaad (observera ironin i det senaste ordet) människa efter 2 veckor så går det jädrans uselt.
Jag säger bara: vissa dagar hatar jag inte bara människor överlag, vissa dagar hatar jag även män.
Men men, det är nog bara min atti-tyd det är fel på. Det är det ju alltid.
Dessutom har ungen en obehaglig hosta och lite feber. Så han är också hemma idag. Visserligen klänger han inte på mig dagarna i ända. Nåt måste jag ha gjort rätt eftersom han faktist kan entertaina sig själv. Men jag skulle bara vilja försöka lära känna sängen på nytt och läsa tills jag somnar. Inte vara tvungen att fixa mat åt andra, inte dammsuga, inte tvätta. "Amen skit i att dammsuga och tvätta dårå". Nee, det kan jag inte. Jag vill inte drunkna i damm och smutstvätt. Tror inte jag börjar må särskilt mycket bättre av att drunkna i skit.
Välkommen i bloggvärlden! :) Att blogga är roligt bara man kommer igång. Ibalnd drabbas man av idétorka big time, andra gånger kommer man på hur mycket som helst att blogga om. Man får ta det som det kommer.
SvaraRaderaTråkifgt att höra att du är sjukskriven, hoppas du hinner vila upp dig nu! Vissa dagar hatar jag också allt vad som rör sig, ungefär... Då brukar jag känna att jag inte borde vara med folk över huvudtaget, bäst att vara ensam.
Hoppas sonen kryar på sig också, skönt att han kan sysselsätta sig själv såna här gånger!
Kram Milla
hej milla
SvaraRaderatackar tackar! det grämer mig att jag inte börjat blogga tidigare. som sagt, har ju gått och funderat på det i flera år. ibland kan det dock ta flera år att få tummen ur :)
nåå, bättre sen än aldrig. för att nu använda en, tyvärr inte utdöd, klyscha.
Haha, ja jag SA ju det! Vet inte hur långt du har kommit, men du kan nog hoppa över en tredjedel av boken (i mitten) och läsa slutet. Som jag sa tidigare: Not my cup of tea. Jag faktiskt hatade den. Men faktiskt inte personerna i boken, utan författarna. Blir fan förbannad bara av att tänka på dem. Jesus Kristus, vilka gubbsjuka stackars män. Jag känner på mig att de är runt de 60 och satt där o runkade samtidigt och kände sig både skojjiga, fria och riktigt busiga. (kräks)
SvaraRaderaEn sak som är svår är att ändra invanda beteenden, som exempelvis HUR man håller i en dammsugare, HUR man har möblerat i köksskåpen (så att såklart allt som är astungt står extremt oergonomiskt till)HUR man lägger upp städningen (måste man verkligen göra allt samma dag, måste man tvätta asmycket eller kan man dela upp det, måste du verkligen laga maten varje dag - kan du planera på nåt annat sätt, kan den andra vuxenpersonen ta mer ansvar för tunga och trista saker?)HUR står man egentligen när man lagar mat? För allt detta tråkiga "måste" man göra trots allt - annars blir det förmodligen en soptipp ganska så snart. Men försök att få nån form av struktur på det hela. Dessutom borde du kanske ta vara på den här tiden och lista ut vad för saker som får dig att må extra dåligt och försöka ändra på nåt gällande det. Vi säger ... ja, t.e.x att hänga tvätt får dig att må piss resten av dagen och dagen därpå(allt över axelhöjd är nämligen dåligt)
Du måste kanske säga: "jag orkar inte må dåligt av att hänga tvätt längre och jag orkar inte må dåligt av att må dåligt - så nu får du, sambo, ta över det ansvaret, hjälpa till mer överlag och ta egna initiativ gällande allt som redan är tråkigt, men ändå måste göras för allas trevnad, och om du inte vill det så får du skylla dig själv när det inte finns rena kläder på några veckor, och att det ser ut som en soptipp".
Men du Bloggy... Jag förstår faktiskt inte den här meningen:
"Jag säger bara: vissa dagar hatar jag inte bara människor överlag, vissa dagar hatar jag även män."
- Män hatar man väl alltid mer eller mindre?! Är de inte den största orsaken till ens själsliga förfall, så säg?! ;D
Jag bloggar inte, men jag har detta konto för att lättare komma åt alla andras bloggar. Kolla in mina fantastiska foton vetja. Eller förresten - gör inte det. Jag hatar dem med ;D
Som sagt, bättre sent än aldrig, och det är ett väldigt användbart uttryck! Jag har själv bloggat i 3 år men det tog nog ett tag innan jag kom mig för / vågade börja själv, efter att jag läst andras bloggar en tid. Tyckte inte jag hade något att komma med osv osv. Men till sist bestämde jag mig för att give it a go, och där belv jag fast! Nog har jag haft mina bloggkriser emellanåt när jag funderat om det alls är någon vits att fortsätta, men bloggandet ger ändå så mycket så inte har jag kunnat sluta.
SvaraRadera