black celebration

Orkar inte vara mamma.
Orkar inte vara vän.
Orkar inte vara människa.
Orkar inte lyssna.
Vill inte att någon ska lyssna.
Orkar inte fira jul.
VILL inte fira jul.
Känner mig som världens uslaste mamma som bara vill skita i julen.
Antagligen är jag det också.
Vill bara sova så jag slipper tänka.
Vill bara vara för mig själv.
Vill bara vara.
Tänker på framtiden och blir livrädd.
Jag kommer inte att ringa någon.
Jag kommer att låtsas som att allt är frid&fröjd och hunky dory.
Jag kommer att fråga hur du mår men jag bryr mig inte.
Om jag ska orka plugga (jag måste orka), kommer jag inte att orka någonting annat.
Helvetes jävla skit.
Enda stunderna jag känner mig någotsånar hel är när jag får ens lite närhet.
Jag ser tillbaka på vad jag skrivit och vill så gärna så gärna vara den där glada, lyckliga flickan.
Vart fan försvann hon?
Hur orkar alla andra?