just another year

Var ska jag börja?
Hur ska det sluta?
Nej.
Allt har bara börjat?
2012 har sannerligen varit året jag känt att jag levt.
Tror inte jag känt så mycket olika sorters känslor på...
...aldrig.

Sorg

Besvikelse

Hat

Rädsla

Ilska

Lättnad

Bedrövelse

Förtvivlan

Förundran

Självförakt

Osäkerhet

Beslut

Mod

Självförtroende

Vänskap

Lycka

Tillit

Insikt

Frid

Kärlek

Året jag ville dö flera gånger om.

Bara skita i allt. Speciellt mig själv.

Isolera mig från allt och alla.

Stått vid Helvetesgapet (inte samma som i Ronja) och bara velat hoppa hoppa hoppa.

Men lyckats ta ett steg tillbaka och försöka hoppas ist för att hoppa.

Dagar som varit fyllda av förtvivlan och självförakt.

Dagar jag velat skrika rakt ut

Jag vill inte dö, men jag vill inte heller leva.

Visst.

Jag hoppade ju.

Rakt ut i det okända.

Tog risker.

Förlorade förlorade förlorade

men vann tillbaka det allra viktigaste;

mig själv.

Jag tror jag vet vem jag är nu.

Inte världens simplaste grej att på allvar lära känna någon man hatat i hela sitt liv.

Att inte börja göra det igen. 

Att förstå att det finns Människor som på riktigt, på riktigt bryr sig.

Som jag bryr mig om.

Tappade fotfästet men fann någon som höll mig kvar.

Blev så in-i-helvete förälskad.

Är förälskad. Riktigt sådär fånigt.

Någon som fick mig att inse vem jag är.

VAD jag är.

Jag finns

jag är

jag vill.

Fan vad jag vill.

Livet började igår.

Livet forsätter imorgon

och jag vill fan inte förlora det igen.

Skål era jävlar.