Alltså på riktigt. Hur ser man ut i sin hjärna när man frågar så här av någon?
a) när bestämdes det att endast JAG ska höra av mig?
b) om jag nu faktiskt inte hör av mig så finns det garanterat en orsak.
2. "Alltså jag har inte velat STÖRA dig när du ändå är så DEP-RI-ME-RAD"
Really? Nämen så omtänksamt.
Nämen det är ju klart. Inte orkar jag heller ha kontakt med någon som jag vet att mår skit eller inte orkar vara hunky dory varje sekund. Självklart inte. Jag vill bara ha vänner som mår BRA och är perfekta. Precis som jag själv.
(tack och lov finns det ju faktiskt de som HAR "stört" mig fast de vet att jag knappt orkar prata. eller andas.)
3. "Jag tycker du borde..."/ "Skulle det inte vara bäst för dig om du..."
Skulle det inte vara bäst för dig att bara hålla käft.
Alternativt äta skit och dö.
4. "Äh, det är bara att rycka upp sig och gå vidare"
Eller jävla hur?
Jag rycker gärna i repet som är runt din hals. Deal?
5. "Tror du att du är så jävla perfekt då?"
Nej, det har jag aldrig trott. Jag är rätt säker på att jag INTE är det.
6. "Alltså jag fattar inte varför man vill ha sådär mycket böcker"
Nähej. Alltså jag fattar inte hur man kan ha sådär lågt IQ och ändå kunna stå upprätt.
7. "Alltså när hade du tänkt bli VUXEN??"
Låt mig se... ungefär vid samma tidpunkt som när du skaffar dig ett eget liv att fucka upp.
8. "Men nog SKA du ha mer än ETT barn!??!"
Ööö, nej. Ab-so-lut inte.
Och du kan söka hjälp för det är fan inte normalt att först skaffa sig ungar på löpande band och sedan inte göra annat än gnälla över hur trött och finito man är och aldrig har egen tid.
Jag är fan trött med EN unge. På nåt sätt har jag för mig att det knappast blir bättre med fler ungar.
(nej, alla föräldrar gnäller inte. men många gör det)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar