Det har knappast någonsin varit en stor hemlighet hur viktigt det är med en välfungerande tarm. Jag har liksom själv fattat det, på RIKTIGT, nu.
Vet ni hur det känns samt vad det gör med en att gå omkring och låtsas leva när man har haft lös mage av och till i 10 år?
Nähej, men det gör jag.
Okej, jag har så klart inte haft rännskita i 10 år. Ibland har det faktiskt gått några månader när rören fungerat någotsånär okej. Men överlag har det knappast någonsin gått en hel vecka utan att jag sprängt både tarmen, arslet + toalettstolen. (längsta tiden var väl när jag ruvade på ungen. då hade jag fan i mig BRA bajs).
Till detta hör naturligvis sjuk mage i väldigt varierande omfattningar, gaser, gaser och ännu mera gaser. Ett jädrans experimenterande med matvanor. En jädrans massa undersökningar och blivit tömd på litervis med blod. Inte alla som haft en kamera i arslet va va va? Perioder när man bara skiter (haha) i allt och trycker i sig vad som helst för att man gett upp. Perioder när man är så in i helvete trött på att rusa till bajamajan innan man ens ätit klart så man helt enkelt skiter (haha) i att äta överhuvudtaget.
Det senare har varit aktuellt nu det senaste ½året (mer än ett ½år. sen förra våren, in fact). Fy FAN jag har mått USELT. Jag har varit bergis på att jag har cancer eller nåt annat mysigt. Eller att min tarm är bara så fucked upp för att mitt huvud är så fucked up så det är bara liksom att leva med det.
Bara såhär som en bisats så säger jag att medicinen jag fick i november (för andra gången dessutom) inte hjälpte ett PISS. Bara att konstatera, den passar inte alla. Fast doktorn sade annat.
I might as well mata fiskarna på bibban med den skiten. Eller nej, fiskstackarna har inte gjort mig något ont. Behöver någon 4 dl sågspån?
Men så vänder det. Precis exakt när man, nästan, gett upp. Skulle aldrig i min vildaste fantasi (och DEN är holy bananas-vild) har trott att min mage mår bra av att käka... tja, "för-bjud-na" grejer. Liksom sånt jag egentligen inte vill äta. Sånt jag inte ätit på, nästan, decennier.
Men vad fan gör man.
Jag kan gott och väl erkänna att jag skulle tom. äta friterade kamel-pungkulor 1 gång i veckan bara för att slippa detta elände och helvete. Nåja, kanske inte. Men ändå.
Visst; sex, booze & rock'n'roll gör gott för både kropp och själ.
Dock inte i så stora doser längre i min ålder.
Men det behövs.
Det är bara att ta gaffeln i vacker hand och erkänna att det är sömn samt en välfungerande tarm som gör att man orkar.
Lite kärlek emellanåt också.
Och då snackar jag inte om traditionell kärlek mellan två människor (så klart heterosexuella, vad fan trodde ni...).
Nej, såndär kärlek man känner när man är bekväm med någon.
När man trivs med någon.
När man kan snacka i timtal eller bara hålla käft tillsammans i timtal utan att det känns obekvämt.
När man vet att man kan vara precis exakt just sig själv och man vet att den andra kan vara precis exakt just sig själv.
Och man känner varann utan och innan och det är liksom... okej.
SÅN kärlek.
Dessutom; jag går med en helt annan... SPÄNST.
Jag märkte det tidigare idag.
Jag tänkte faktiskt för mig själv (i ganska exakta ordalag)
"fan jag har en helt annan energi när jag inte jämt och ständigt går med bubblande rännskita i tarmen som vilken sekund som helst spränger mitt arsle".
Det är nästan så jag vill köpa brun sprayfärg och måla fina, fasta bajskorvar lite överallt.
Jag vill gå fram till främmande människor och säga att de ska fan vara lyckliga om de skiter fasta bajskorvar varje dag. Om de kan äta vad de vill utan att behöva rusa till toan medan de ännu tuggar.
DET är LYX.
