time out (and let the right one in)

Ibland blir man tvungen att stanna upp
dra djupa andetag
möblera om
lyssna på sig själv och sin kropp
prioritera
förändra
och framför allt;
bränna broar
komma ur den onda cirkeln
få ett slut på all destruktivitet.
Destruktivt beteende och allt destruktivt runtomkring en.

Så det gör jag nu.
Jag tar time out,
fast jag egentligen inte vill.
Men klarar man inte av att göra, producera (!!), ta tag i saker
som man borde och som man skulle vilja
men ändå inte klarar av det
för att man är så låst.
Låst av andra men framförallt av sig själv
så tvingar jag mig själv att stanna upp.
Jag måste koncentrera på mig själv,
mitt fysiska samt psykiska välmående
både för min egen skull och för Sonens skull.
Den smärta jag känner när jag ser och inser att mitt eget barn oroar sig för mig är obeskrivlig.
Mitt barn förtjänar en välmående mamma för han är en fantastisk individ.
Jag förtjänar att må bra för att jag är en fantastisk individ.

Eftersom jag inte kan förändra någon annan
(det ska man ju inte göra heller. det är endast DU som kan förändra dig SJÄLV)
så behöver jag bygga upp mitt självförtroende.
Skaffa mig de verktyg jag behöver för att kunna handskas med det jag måste stå ut med.
Förändra mig själv på så vis att jag inte påverkas (negativt) av allt som nu drar ner mig skiten.
MEN
jag vill ju inte förändra mig själv,
min personlighet.
För det är faktiskt inte mig det är fel på även om någon tycker det.
Det behöver jag också göra; eliminera sådana människor ur mitt liv som anser att det är mig det är fel på. Det kommer att vara svårt men det måste jag göra. För min egen skull.
Många tycker (och tror) att jag har skinn på näsan (jävla uttryck) men när det gäller att försvara mig själv så är min näsa bara skelett.
Så det behöver jag, skinn på näsan.
Filter. Inte kaffefilter. Vad ska jag säga... bullshit-filter?

Så.
Nu tar jag ½ år time out.
Jag ska tänka på mig själv,
vad jag vill
vad jag behöver
vad jag INTE vill.
Jag måste
för att orka med allt som jag vet att jag vill.
Få min kropp att fungera.
De fysiska problem jag haft under de senaste 10 åren är inget jämfört med hur min kropp mår nu.
Så kom för fan inte och påstå att du vet något som helst om MIN kropp.
Och.
När jag säger att jag bara ska tänka på mig själv
så innebär det faktiskt att jag även tänker på Sonen.
Att jag vill mitt eget bästa innebär att jag vill hans bästa.
Så det där med att jag är självisk (som ett antal typer har fått i sin h.j.ärna)
så kan de, ursäkta mig, äta skit och dö.
Jag har mina dåliga sidor (precis som alla andra)
men jag är INTE
självisk.
Eller o-empatisk för den delen.

Så.
Nu tar jag tag i det som är det enda jag klarar av nu just.
Göra mig själv stark igen.
Eller, iaf stark nog.
För jag är inte bara Mamma, jag är även Människa.
För jag är inte bara Människa, jag är även Mamma.
Och jag vill klara av att vara bådadera.