firestarter

"Det kunde ha varit ett havererat skämt, en nattlig fylletabbe, en mer eller mindre mental kollaps.

... fri, lösryckt, på flykt någonstans i "molnet" - djupt oroväckande. Men det var ändå abstrakt."

"Det kom så gränslöst oväntat. Det märkliga välbefinnandet. Trivseln tillsammans med nya människor som man bara i all hast hade kommit att uppskatta. Och så bara pang."

Tyvärr inte mina egna ord. 

Men kunde vara det.

När jag läste dessa meningar igår natt (i en bok jag nu läser för 2a gången)

så bara hajade jag till.

Men...

det är ju mig man beskriver här. 

(fast det egentligen är ngt helt annat som beskrivs)

Men ja, det var som om någon hade slagit mig med en slägga.

Jag kan inte sluta förvånas över hur någon som påstår sig tycka om dig och bry dig om dig

ändå gör narr av dig bland andra människor.

Fan, jag hatar det verkligen.

Man blir bara så jävla

KRÄNKT.

Få se nu vad som händer.

Kanske det blir en förändring.

Måste bara våga.

I wan't to be firestarter.

För en gångs skull.

(detta inlägg är tillägnat min själavän HatisRaris för jag VET att hon vet EXAKT vad jag menar med citaten. puss.)