där hela tiden någon annan bestämmer spelreglerna.
Och därtill ändrar på reglerna med jämna och ojämna mellanrum.
Jag är hela tiden någons jävla spelpjäs som blir flyttad runt efter behag eller obehag.
2 steg framåt
4 steg bakåt
står över 3 kast
blir påtrampad och uppäten
gång efter gång efter gång.
Ge mig kontrollen tillbaka!
Äh, ta själv över kontrollen.
Jo tack, lättare sagt än gjort
när man aldrig vet vad som väntar bakom nästa hörn.
När allt man säger och gör används emot en förr eller senare.
Då är man liksom hellre tyst och likgiltlig.
Visst har jag försökt.
Men man blir trött på att bara bli utskrattad, hånad, utnyttjad.
Just det,
utnyttjad.
Hur kan man säga att man tycker om någon
för att sedan bara totalignorera den Människan?
Hur funkar man i huvudet?
Någon som helt enkelt bara sveper en undan från hela spelplanen.
Bjuder först in till ett trevligt spel
för att sedan bara
svoooooosch
bort, undan.
Jag börjar på riktigt tro att det faktiskt är mig det är fel på.
Allvarliga fel.
Den där känslan igen att man bara vill isolera sig,
strunta i att svara
leka död.
Ta er jävla spelplan, era spelpjäser, era tärningar, rubbet
och dra dit pepparn växer.
Jag är endast intresserad av spel med gemensamma ärliga regler där man inte käkar upp varandra.
Det är fan inte för mycket begärt.
Polly
The Witch
The Bitch
The Mom
The Friend
The Enemy
The Lover
The Drunk
The Punk
The Trash
The Trash can
The Lonely
The Loner
The Silent
The Screamer
The Kind
The Smart
The Stupid
The Girl with the Owl Tattoo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar