once you pop, you can't stop

Inget nytt.
Det gamla vanliga.
Jämna plågor.

Fick världens mest onödiga telefonsamtal.
Hallå, hur har du mage att ringa mig och inte ens fråga hur jag mår?
Efter allt.
ALLT.
Trots allt.
"Vi ses".
Jasså. När då?

Och den där andra.
Jag bad om absolut ingenting.
Det var exakt det jag fick;
ingenting.
Eller.. ?
Ser jag ut som någon som man kan behandla hur som helst?
Tydligen.

Min kropp håller på att ge upp.
Igen.
Konstant huvudvärk.
Benen darrar.
Bisarra mardrömmar.
Den där skitäckliga cp-tröttheten.
Jag orkar inte låtsas längre.
Och jag vågar inte säga högt vad jag egentligen vill.

Det går en väg till mitt hjärta och en bro till mitt liv
Det går en stig till min hemlighet och du följer den precis
Det finns ett rum i mitt inre och en dörr till min själ
Och du hittar mig och går aldrig fel

(Niklas Strömstedt)

(tillägnad absolut INGEN. 

råkade bara höra den på tv. en låt jag både hatar och älskar)