good morning job seekers

tisdag
Efter mycket (alldeles för mycket) velande, panikerande och skräckblandad rädsla får jag äntligen tummen ur och tvingar jag mig till arbetsförnedr.. arbetsförmedlingen.
Yen är med mig som moraliskt stöd. (TACK).
Jag är beredd på att sitta och vänta i minst 1 timme + ½ timme till att få mitt "ärende" utrett och få stenarna att rulla.
tjejen vid disken: jaha, men du får gå direkt till 3:e våningen och snacka med xx och så sätter jag en kråka här i datorn att du har varit här.
jag (helt oförberedd och får nästan panik): mhm, men kan jag gå dit imorgon?
tjejen: aa då.
jag: måste jag beställa tid? när kan jag dit?
tjejen: nej, du behöver inte beställa tid. du kan gå när som helst innan klockan 11 eller efter klockan 13.

onsdag
Klockan är 14 (dvs. EFTER klockan 13) och jag kommer till 3:e våningen.
Yen är med mig som moraliskt stöd (TACK).
En äldre dam vid infodisken säger att jag kan gå direkt till xx.
Jag går direkt till xx. Hon stiger genast upp och säger att hon är på väg hem.
Jaha ja, säger jag. Men jag är liksom här NU.
xx: men jag har redan stängt av min dator. jag kan svara på en helt snabb fråga om det inte tar mer än några minuter.
jag: nej, mitt ärende kräver nog att du har din dator och det krävs definitivt mer än några minuter.
xx ropar till den äldre damn vid infodisken: kan du beställa en tid till imorgon till den här kunden?
Jag går fram till infodisken. Kärring.. den äldre damen ser inte ens på mig.
jag: ja, alltså KAN jag få en tid till imorgon? de sa faktiskt igår på 1:a våningen att jag kan komma hit när-som-helst innan kl. 11 eller när-som-helst efter kl. 13. och nu är klockan "efter klockan 13".
Damen mumlar bara ngt obetydligt utan att se på mig. Så får hon syn på en gubbe (inte en het gubbe som Gordon Ramsay utan en GUBBE) som ser ut som en vaktmästare som borde ha njutit av sina pensionsdagar i flera år redan.
Hon ropar till gubben och ber honom "hjälpa" mig.
Jag får gå in i ett litet kontor med gubben och det tar en bra stund innan han med sina pekfingrar lyckas hitta rätt i datorn och på ett mirakulöst vis får en tid åt beställd åt mig till onsdag.
HÅ-HÅÅ-JA-JAA.
All denna fantastiska betjäning var
släpig
utan minsta entusiasm
utan ett uns av att få känslan av att vara välkommen eller att få hjälp eller att bli (gud förbjude) betjänad
allt annat än inspirerande och motivatiosgivande

Dessa människor ska H J Ä L P A en när man är utan jobb.
Är det inte meningen att man ska kunna lita på dessa människor?
att de ska peppa en att vara aktiv och social?
att de ska mo_ti_vera och ins_pi_rera?

Jag menar, hur skulle en människa som är
ensam, förvirrad över sin situation, utan hopp om sin framtid, med all sannolikhet deprimerad,
utan självförtroende samt fylld av självförakt över sin situation
reagera över att få sådan "betjäning"?
Nå, nu är jag inte allt det där. Åtminstone inte så mycket.

Idag ska jag (för tredje dagen i rad) till arbetsFÖRNEDRINGEN med en gnutta hopp om att bli betjänad som en människa.
Ja, det är min mening att ge muntlig feedback om onsdagens "betjäning".