never let me down again

Neee-e, nu får det banne mig vara NOG.
Man kan ju bara inte gå omkring och slösa sin energi, sina tankar på någon som helt enkelt inte bryr sig
ett. jävla. piss.
Hur är man funtad i hjärnan när man ger halva handen, säger fina saker, säger att man bryr sig och tycker om
för att sen bara totalskitignorera en!?
Exakt; man har massiva problem med sig själv och saknar en hel del skruvar.
För att inte tala om hur JAG är funtad i min ÄRThjärna när jag går omkring och tror och hoppas.
HOPPAS!?
Herregud.
För att inte snacka om att jag själv försummat viktiga människor pga S.
Nästan så man skäms.
För att inte tala om hur jag försummat mig själv!
Helvetes jävla skitpiss.
Hur jädrans dum får man bli.
Snacka om att bli lurad på konfekten.
Riktigt rejält grundlurad.
Men men, när man på riktigt tror att någon är Människan man väntat på i hela sitt liv så antar jag att förståndet har en benägenhet att... att försvinna.
Förstånd + känslor är visst ingen bra kombination.
Har jag hört.
Så nu får det bli..
MÅSTE det bli en period med massiv samt generös själv-hjärntvätt.
SKIT I HANDE KLEPPIN, som min gode vän P säger (smajl)
Lär Dig att tycka om Dig själv, som min klippa M säger.
Hah, easier said than done.

Förresten är det lite helvetes skönt att det regnar idag.
Fick lindrig solsting i förrgår och det var inte mysigt.

she

 

 She screams in silence
A sullen riot penetrating through her mind
Waiting for a sign
To smash the silence with the brick of self-control
Are you locked up in a world
That's been planned out for you?
Are you feeling like a social tool without a use?
Scream at me until my ears bleed
I'm taking heed just for you
She's figured out
All her doubts were someone else's point of view
Waking up this time
To smash the silence with the brick of self-control

mantra for a state of mind

I natt har jag käkat choklad med stekt ägg (det var tydligen gott) (tänker dock inte testa det IRL).
Så hade jag en av mina återkommande (som jag förträngt);
av någon konstig anledning kan jag inte tala ordentligt.
Jag talar långsamt, otydligt, det gör liksom ONT att prata. Som om jag inte hade riktigt alla jävlar i kanoten.
Väckte både mig själv och Sonen av att jag mumlade otydligheter i sömnen.
Ja just ja, jag drömde igen en babydröm. Usch.
Jag har ibland benägenhet att drömma sanndrömmar så jag hoppas verkligen att jag INTE behöver sälja en baby nästa vinter.
Nåja, chansen är mikroskopisk. Nej, ännu mindre. Minimalistisk?

Allt går bra så länge jag inte behöver vara hemma.
I synnerhet om jag är ensam. Hemma.
Då kryper demonerna fram och jag
KAN bara INTE bara ta det lungt.
Hur gärna jag än vill.
Blir fruktansvärt rastlös och hjärnan går på övervarv och
jag bara måste sticka någonstans.
Någonstans där jag inte behöver tänka eller göra ngt.
Helst inte prata så mycket heller. Men det funkar sällan om man ska umgås med ngn.
Jo, med M funkar det. Strangley enough är han den enda som jag mår någotsånär bra med nu just.
(nej, det innebär inte att jag inte älskar mina övriga vänner).

Jag har blivit hyfsat bra på att verka normal och bete mig som om allt vore okej.
Men tankarna flyger hela tiden till världens alla kanter fastän jag ler, tom. skrattar, och mal på som mitt vanliga töntiga jag.
Trött.

paranormalia

Inte världens simplaste grej att försöka upprätthålla ett någorlunda självförtroende när man ändå aldrig är tillräckligt...
... ja, man bara inte räcker till.
Hur i hell-vete ska jag orka?
Plugga?
Vara människa?
Vän?
Det börjar fan vara nog nu med allt crap.
Lika bra att sätta punkt här och nu.
Man får knappast ngt vettigt ur sig med 2 timmars natt"sömn".
Snälla låt mig få sova i ½ år.

Don't ask if you don't care.
If you ask,
the answer is still
I DON'T KNOW.

sweet dreams

* jag vadar i vatten där det finns glasskärvor på botten. vadar till en sten på vilken jag kletar bokstäverna S & M med lera.
* jag ser en kvinna åka pulka med sina tre döttrar + deras hund och igelkott. de åker ner i ett vak. två av döttrarna drunknar, resten klarar sig.
* jag har en baby som kvävs av en bok i miniformat. jag försöker pilla ut boken och skakar babyn uppochner. utan resultat.
* jag är på fin middag med politiker och har ingen aning om bordsskick. snor börjar rinna i floder när någon ska fotografera mig. jag torkar med en grön servett som jag sedan kastar på grannens tallrik.
* jag ensam hemma. det är natt och jag är mörkrädd som alltid i dessa återkommande drömmar. jag vill tända alla lampor men inga fungerar. jag hatar dessa drömmar!!

world in (e)motion

Emotions?
Vad fan är det?
Jag har inga SÅDANA känslor kvar överhuvudtaget.
Helt Totalt Empty & Utpumpad.
Jag hatar Dig för att jag inte klarar av att hata Dig.

you oughta know

Ett bra tag sedan jag lyssnade på Alanis.
Har väl aldrig direkt varit ett fan,
men hon har bra texter.
Jävligt passande.
Lite skrämmande passande, faktiskt.

Skönt att ensam vandra längs favoritgrusvägen runt favoritviken.
Borde ha haft telefonen med (sorry Yen...)
eftersom jag TROR jag spottade en cykel i vattnet jag inte fotat tidigare.
Next time, I promise.
Kan inte låta bli att flina för mig själv när jag möter alla dessa joggare med välsvarvade, brunbrända armar & ben klädda i neonfärgade minimala linnen och (naturlgtvis) microshorts.
Hej hej, här kommer jag, definitivt INTE joggande, i mina slitna sneakers, svarta påsiga shorts (med hål i arslet men det syns inte för jag har alltid svarta trosor) samt munkjacka. Ibland tom. skitigt hår.

Sov bort ett helt dygn.
Gud-i-London det behövdes!
Sonen sover äntligen i egen säng i EGET rum.
Fast han kommer tassande bredvid mig i svinottan.
Han må göra det. Huvudsaken att han somnar bra. Och det gör han.


Saknar FB förvånansvärt lite.
Mest faktiskt mahjong. Har (tyvärr) inte hittat nån lika bra.
Men men, snart är jag (väl) tillbaka igen.
Visst saknar jag många Människor jag har kontakt med via fb.
Blir inte att ha så mycket kontakt utan fb, märker jag.
Synd.

Många Människor jag saknar.
Konstigt nog.
Många människor jag INTE saknar.
Knappast konstigt.

Mest saknar jag kanske känslor.
Jag har, konstigt nog, lyckats blockera allt vad känslor heter.
Fast det var ju det jag ville. Egentligen.

should feel better

http://www.youtube.com/watch?v=PsxgP84DaQAhttp://www.youtube.com/watch?v=PsxgP84DaQA


lyssnar till fördärvelse

people=shit

Det var aningen lustigt idag när jag besökte Y på gravgården;
hade musiken i örat på random och i samma stund jag äntrar the grave yard börjar Ramones Pet Sematary.
Kände mig lite rebellisk när jag sedan lyssnade på Slipknot (rubriken) medan jag sökte mig tillbaka bland gravarna.
Jag gillar att gå på gravgården. Borde göra det oftare.

Är ensam nu.
Skönt.
Vill vara ensam
isolera mig.
Inte prata
inte lyssna
inte tänka
inte känna.

Ligger i sängen och glor på Vikings-serien.
Klart sevärd men inte i klass med GOT.
Inget är i klass med GOT.

And FYI,
fast jag säger att jag inte bryr mig
så gör jag det.
I allra högsta grad.
Nynnar på Paula Abduls "Coldhearted Snake" och försöker,
verkligen försöker
vara just en sådan.
Men jag är väl helt enkelt för
M E S I G.
För snäll
för känslig
för... mänsklig?

teenage dirtbag

Det blir en såndär mesig bildkavalkad igen.
Bara för att jag är..
mesig.

you might think I'm crazy

Uppror.
Både i magen och mellan öronen.
Trött.
I både kropp och själ (eller vad det nu är).

Nu just känns det som att jag faktiskt inte orkar särskilt länge till.
Orkar liksom inte bry mig.
Om nåt överhuvudtaget.
Inte om mig själv
eller någon annan.

Isolering would be the shit.
Men omöjligt.
Tvingar mig ut.
När jag ler med Sonen är det äkta.
Annars..
knappast.
Bara ibland, med någon enstaka galning.
Vill bort härifrån.
Från allt och alla.
Allt verkar vara sagt och gjort här.
Vart jag än går;
återvändsgränd.
I'm such a FOOL!

twilight zone

... befinner jag mig i nu just.

Varför tillät jag Dig rubba mina cirklar?
Igen.
Jag klarar uppenbarligen inte att ha ett normalt förhållande med någon.
Eller är det tvärtom?
Ingen klarar av att ha ett normalt förhållande med mig?
Å andra sidan,
jag dras ju inte till normala människor.
Normala människor dras inte till mig.

Jag vet inte vad det är jag saknar mest.
Känslan.
Känslorna.
Jag har försökt tvinga mig själv till att bli en känslokall och utnyttjande bitch
men tydligen klarar jag inte av ens det.
Därför är det så jävla lätt att utnyttja mig.
Speciellt då en vet att en kan göra det.

Inte fan vill jag såra någon.
Det börjar vara tungt att andas igen.