Fyrar för mer nytta än kyrkor

har Benjamin Franklin kläckt ur sig. Fiffig gubbe. För det är ju sant.
Fick boken "Illusionen om Gud" av Richard Dawkins till födelsedagspresent av finaste Yenna-vännen.
En mycket mycket intressant bok. Redan efter första kapitlet visste jag att jag är övertygad om att jag aldrig kommer att bli övertygad.
Mer om mina allsmäktige-funderingar senare. Det kan jag bara skriva om när det är mörkt.

Ja ja, jag fyllde år i januari men denna bok är ingen sträckläsningsgrej precis. Men igår kväll blåste jag bort dammet från den och bestämde mig för att fortsätta läsa.
Det var förresten så jädrans lustigt när jag fick boken; jag kände ju på paketet att det var en bok och sa nåt i stil med "vad är det för jävla pocketbibel du köpt åt mig". Yenna flinade på sitt underbara pillimariska vis och sade nåt i stil med "inte långt ifrån".
Det är fint med vänner som faktist VET vad man gillar. Jag hoppas verkligen att jag lyckats gallra bort sådana "vänner" som ger en horoskop-muggar (eller vad som jävla helst med horoskop) i present. Jag har inget emot horrorskop i sig men jag vill app-so-lut INTE ha en endaste attiralj med vattumannen.
(så snälla snälla inga horrorskop-prylar när jag fyller förtti)

Dagen har börjat ganska bra. Nåja, klockan är bara 12.44 så det hinner ju skita sig. Men ingen förlamande trötthetsattack än iaf.
Förresten så är jag mäkta stolt över mig själv. Jag dammar inte bara av ½lästa böcker. Jag har dammat av min wii fit också! Wohoo!
Var på vippen igår att ställa mig på balkongen och med megafon (som jag inte äger) informera om att jag har träningsvärk. DET har jag inte haft på... ja, på länge.

Jag försöker vara övertygad om att jag kommer att må bättre. Inte att jag kommer att må bra varje dag, men oftare.
Jag skäms nästan över att känna mig lite.. glad .. idag. *Glad*, vilket främmande ord.
Nej fy fan.

förlåt min vrede, förlåt min trötthet

Efter många om-och-men samt nästan 1 veckas fram-och -tillbaka fundernade beslöt jag mig på söndag kväll att ändå testa nya medusinen.
Djiisös DEN medusinen gör mig verkligen för-la-man-de TRÖTT.
Inte trött as in "å, jag känner mig behagligt dåsig. jag tror jag ska lägga mig om en stund".
Nej, trött as in "kaboom out of the blue om jag inte får lägga mig ner numedesamma kommer jag att falla ihop i en hög och aldrig mer stiga upp".
Så här känner jag mig efter två ynka piller. Det riktigt roliga i kråksången är även också att medusinen i fråga KAN göra att man, för att uttrycka det milt, lägger på hullet. "Åå, så roligt! Ge mig tonvis med medusin som gör mig fet".
Och hur bra mår man nu sen efter 6 månader PLUS 15 kg.
Men jag antar att jag upptäcker om jag börjar fetta till mig. Om jag inte gör det så hoppas jag att någon säger till.
Är man redan på gränsen att se ut som en hippopotamus så attraherar inte tanken på att gå upp i vikt.
"Amen ta medusinen försiktigt", var det någon (har förträngt vem) som så underbart klokt uttryckte sig. Ekskjuus mii, HUR tar man en medicin försiktigt?
Jag tror, rätta mig om jag har fel, att medicinen har exakt samma verkan oberoende om jag i all hast slänger den i gapet eller om jag lugnt och sansat med ett pincettgrepp långsamt för den i munnen.
Nåja, tillbaka till tröttheten. Ursäkta, den för-la-man-de tröttheten. Den sitter inte i från morgon till kväll. Den slår till som a älg on a foggy kalhygge (kanske inte den bästa beskrivningen, men jag diggar uttrycket. tack älskade syster) på eftermiddagen.
Idag slog den till när vi var och handlade. I en såndär stooor affär, inte en sketen local shop. Det var INTE mysigt alls.
Dessutom känner jag mig yr och aningen illamående.
Men jag biter ihop och ger inte upp än iaf.

måndagshat

Jaha, man har inte ens kommit igång och ide´torka redan. Här har man gått i flera ÅR och dagligen tänkt; "hade jag en blogg skulle jag skriva om det här idag" eller "idag börjar jag fan blogga för mitt huvud sprängs av tankar".
Och nu sitter man sen här med skägget i brevlådan. Så. Jävla. Typiskt.

Idag startar sjukledighetsvecka 2/3. Om det är menigen att jag ska vara utvilad, harmonisk och en någotsånär glaaad (observera ironin i det senaste ordet) människa efter 2 veckor så går det jädrans uselt.
Jag säger bara: vissa dagar hatar jag inte bara människor överlag, vissa dagar hatar jag även män.
Men men, det är nog bara min atti-tyd det är fel på. Det är det ju alltid.
Dessutom har ungen en obehaglig hosta och lite feber. Så han är också hemma idag. Visserligen klänger han inte på mig dagarna i ända. Nåt måste jag ha gjort rätt eftersom han faktist kan entertaina sig själv. Men jag skulle bara vilja försöka lära känna sängen på nytt och läsa tills jag somnar. Inte vara tvungen att fixa mat åt andra, inte dammsuga, inte tvätta. "Amen skit i att dammsuga och tvätta dårå". Nee, det kan jag inte. Jag vill inte drunkna i damm och smutstvätt. Tror inte jag börjar må särskilt mycket bättre av att drunkna i skit.

På tal om att läsa... HatisKattis, du hade rätt angående "Grannen". Fy fään vad mycket... SNUSK! Men jag gillar den ändå. Inte pga snusket. Jag måste ju få veta om den där jäävligt störda killen (störd på ett riktigt, riktigt obehagligt sätt) klarar sig i denna bok också.

Vissa arslen är finare än vissa trynen.

Och skiten som rinner ur käften på folk stinker (ofta) mer än den som kommer ur rövhålet.