Man borde ju sätta sig ner och skriva varje gång hjärnan håller på att sprängas av överbelastning.
Det är jobbigt att gå på högvarv samt vara apatisk och flegmatisk samtidigt.
Det känns bättre.
Åtminstone mer än 20 sekunder åt gången.
Jag har förttitusen saker som borde göras
och när jag äntligen fått en grej fixad (någotsånär)
så dyker det upp två nya grejer.
Jag försöker vara social
men oftast orkar jag inte.
Det är svårtoch ganska jobbigt att träffa nya människor
när man varit inställd på i herrans många år att man
helt enkelt inte vill träffa nya människor längre.
(eftersom 8½/10 visar sig att ha piss i skrinet so why the hell bother)
jag vet, jag har attitydproblem och jag är cp.
Men jag HAR träffat nya människor och det har varit
HELT OKEJ.
Så det finns väl hopp även för min del.
(fast skulle Jaime Lannister dyka upp bakom min dörr skulle jag inte tveka en sekund. fast han bara har en hand.)
Är så TRÖTT på att vara arg och besviken.
Och sårad.
Jag har bergis en stämpel i pannan;
"c'mon and treat me like shit and feel good about yourself".
Jävla EGOsvin!
Jävla känslor!
Jävla mig som är så k ä n s l i g.
Jag önskar verkligen att jag vore den tuffa bruden som folk TROR att jag är.
Utbränd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar