help!

Nej då, jag ropar inte på hjälp.
(fast jag kanske borde).
En grej jag funderar på rätt ofta.
Om att hjälpa andra och själv få hjälp.
Tjänster och gentjänster.
I synnerhet gentjänster.
Blir så otroligt störd på att Människor idag inte kan göra tjänster för någon annan
utan att förr eller senare få en jävla gentjänst.
Det ska alltid vara en hidden agenda.
Att man liksom har en hållhake på någon annan.
Emotionell, ekonomisk... sånt skit.
"För 2 år sedan gjorde jag si och så för din skull så nu vill (kräver) jag att du ställer upp för mig!"
Helt sjukt.
Varför kan man bara inte ställa upp utan att kräva tillbaka?
Varför ska man måsta TJÄNA något för allt som man gör?

För en tid sedan fick jag höra att jag bara tänker på mig själv och är totalt inkapabel att hjälpa andra.
Jag inser ju att det inte är sant.
Nej, det är inte bara inte sant. Det är en jävla lögn och rent ut sagt bullshit.
Utifrån vad denna.. typ baserar sin åsikt är för mig ett mysterium.
Det finns en hel del.. typer som tror att de känner mig.
Det finns ytterst få som på riktigt känner mig.
Undra på att jag har förutfattade meningar om att Människor har förutfattade meningar om mig.
För så är det ju;
man kan säga 101 gånger att man inte bryr sig om vad andra tycker och tänker om en.
Ja, man kan väl nog mena det.
Men visst har det betydelse.
Jag vill SÅ vara kapabel att totalt kunna skita i sånt.
Men det kan jag inte.
Det allra allra svåraste är nog ändå att tycka om sig själv.
Men det är svårt.

Saknar.
Älskar.
Jag försöker låta bli men det är omöjligt.
Jag är trött på att alla mina känslor bara anses vara problemavfall.
För det gör att jag känner mig som problemavfall.
Jävla spillolja.
När är det min tur?