Det betyder dock inte att hjärnan har legat på latsidan.
Ack om det vore så väl.
Nu just;
känns helt okej.
Blir ju nästan förvånad själv.
Jag såg Dig för några dagar sedan. Första gången på flera veckor.
Det var okej.
Inte sådär lattjolajban-kul
men inte heller sådär nu-går-min-värld-under-hemskt.
Men likväl satte det igång tankarna igen.
Tack & lov finns det annat & andra jag kan glädja mig åt.
Livet ler inte fullt ut
men kanske lite i mjugg.
T.o.m. lite mer än så.
Ibland.
Det finns de som bryr sig.
Jag får vara mig själv.
Vem fan orkar vara ngt annat?
Det finns faktiskt människor som tänker på mig och saknar mig.
(iaf ibland).
Det finns faktiskt människor JAG tänker på och saknar.
(iaf ibland).
Livet går vidare.
Livet HAR gått vidare.
Men jag fasar inför sommaren.
Inte bara den där fruktansvärda klibb-svetten.
Allt.
Men jag antar att jag kommer att vara vid liv i september.
På nåt konstigt vis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar