Nu är det idetorka på allvar.
Eller, i huvudet snurrar de vanliga tankarna + 101 nya
men att få ut något ens i närheten av vettigt funkar inte nu just.
Skulle igår skriva ett bok(tips)inlägg men inte ens det fick jag till stånd.
(vilket jävla uttryck förresten; till stånd)
Tycks inte bara vara svårt att skriva.
Aningen samma med snackandet.
Har just inget att säga nu just. Åt någon.
Och har man inget vettigt att säga
kan man ju lika gärna hålla käft.
Sonen är sjuk. Tredje dagen hemma.
Trodde inte han skulle bli så här snabbt sjuk efter skolstarten.
Slö vecka.
Fredag. Rastlös.
Börjar komma in i en HYFSAD sömnrytm.
Bara man inte skulle vakna sjuttitolv ggr/natt.
Har för länge sedan glömt när jag senast sovit minst sex timmar i ett kör utan att vakna.
(i nyktert tillstånd alltså. fyllelull-sömn räknas inte)
Det tär.
Det är aningen lustigt när någon som känner till mina sömnproblem säger ngt i stil med
"jag har sovit superdåligt i en vecka så jag börjar förstå hur du känner dig"
Men jisses, vill du ha ett empati-diplom?
När du har sovit dåligt i ett år så kan vi börja snacka om att du kanske möjligtvis har en liten aning om hur det kan kännas.
Jag klarar mig.
Dagarna går slentrianmässigt.
Jag orkar existera.
Det är under natten jag (ibland) saknar en livboj att klamra fast mig vid.
När tillvaron känns som mest meningslös.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar