puhdistus

Nu får det fan i mig vara nog.
Jag är väl själv knappast något helgon
och jag har sagt och gjort en hel del som jag ångrar
men även en hel del jag inte ångrar.
Men att man kontinuerligt behandlar en anna Människa som
BAJS
och kontinuerligt skyller ALLT på någon annan
och ALDRIG erkänner att man kanske kanske möjligen möjligen
inte själv har så rent mjöl i påsen
samt feltolkar och analyserar käpprätt åt helvete
ALLT den andra säger
samt kräver att den andra ska vara en tankeläsare
samt kräver respekt fast man själv knappast förstår vaad det innebär
samt snackar bajs om en till människor som aldrig ens har träffat en
samt gör allt för att någon annan ska må psykiskt dåligt
så tänker jag fan inte
Holla Min Keft
längre.

Hur funkar man i sin ärthjärna när man själv säger att
"måste du dra upp gammalt skit"
men i samma andetag börjar följande mening med
"men DU sade si och så förra hösten" ?
Hur är det möjligt?
HUR kan man ens i sin vildaste fantasi tolka innebörden i
"jag är ledsen, men jag kan inte fixa problemsituationer med Vår Son i ditt hem"
till
"du sade förra hösten att DU INTE ÄR INTRESSERAD av vad som händer med Vår Son i mitt hem så därför berättar jag INGENTING av vad som händer"
Jesus kristus.
Jag börjar inse att denna TYP anser att jag är dålig mamma
och gör sitt bästa för att jag själv ska börja tänka så.
Inte intresserad?
Jo man tackar.
För att jag har sagt att jag inte kan/vill fixa DINA problem så har jag inte rätt att få veta
när min Son gråter på natten för att han saknar mig.
(för jag är ju inte intresserad)
Hur kan man tänka så?
Dessutom har jag ALDRIG sagt att jag
INTE ÄR INTRESSERAD.
Aldrig.
Dessutom är jag dum i huvudet.
Dessutom är jag extremt omogen och dum i huvudet
när jag blir förbannad av att någon irriterar mig med flit
samt reagerar starkt och ne-ga-tivt när någon gör personliga angrepp
på mig som Människa samt Mamma.
För jag får absolut inte bli arg eller ledsen.
Jag ska hålla käft och tacka och ta emot.
Jag ska må dåligt.
Jag ska planera, helt själv, när Sonen ska vara borta
men ändå lyda dig blint när du säger att du har annat.
Att det inte passar.
För du har ett liv, ett nytt liv, och du påstår att du har förändrats.
Ja, det har du, till det sämre.
Vet alla nya Människor i ditt liv hur du behandlar din förra familj?
Knappast.
För du är ju världens snällaste, du är förstående samt empatisk
(ja just ja, jag har ju inget hum om vad Empatisk innebär. jag vill aldrig heller hjälpa andra för jag är så jävla självisk),
osjälvisk är du ab-so-lut, du utnyttjar inte heller andra Människor för det gör ju jag.
En god lyssnare är du också.
Du har heller aldrig snackat skit om mig eller skrivit inlägg om mig på fejan och låter människor som aldrig ans har träffat mig öppet ha åsikter om min personlighet.
Men det är jag som är omogen och dum i huvudet.
Det får jag absolut inte glömma.

Jag försöker att inte bry mig
att inte reagera
att inte lyssna
att inte ta åt mig
att inte låta någon dra ned mig.
Men när det ALDRIG tar slut
så kommer väggen emot,
förr eller senare.
Det har den egentligen gjort för länge sedan.
Men nu tänker jag fan inte hålla käft längre.
Får jag någosin en chans, ens en liten, att jävlas riktigt ordentligt,
så att det känns samt
förstöra och förgöra
så kommer jag att göra det.
Eftersom Karman inte tar hand om det så blir jag tvungen att göra det själv.
För IRL så kommer man inte undan med detta beteende.
Jag skriver det här för att jag är dum i huvudet, omogen och oempatisk.
Jag uppför mig bara enligt din tolkning på min personlighet.

Dessutom var det jäv-ligt skönt att klicka bort en hel drös med onödiga människor på fejan.
Jag menar;
varför ska man låtsas vara vän med såna man egentligen inte gillar (eller gillar mig. det är helt lagligt att o-gilla mig. men det är också lagligt för mig att o-gilla andra)
har inget gemansamt med
eller om man möttes på gatan skulle man kanske säge Hej och that's it.
Varför ska man låtsas vara vän med någon som snackar skit om en, sticker kniven i ryggen, ljuger, låtsas vara ens vän men spyr galla över en innan man knappast hunnit vända ryggen.
Nu vänder jag ryggen och vänder mig aldrig om.

Hat.
Så jävla skönt att Hata.
Hat är underskattat.
Hata mer!
Mera Hat år Folket.

TILLÄGG:
Jag fick en vädjan om att berätta att jag kallat en människa jag inte känner för HORA.
Så nu gör jag det. Omogen som jag är.
Jag kan även tillägga, att jag har blivit kallad HORA av den vädjande människan.
Det övergår även mitt förstånd att någon som påstår sig
"INTE ETT DUGG INTRESSERAD AV MITT LIV ELLER VAD JAG GÖR"
ändå tydligen fortfarande läser min blogg.
Strange.
Vore jag på riktigt inte intresserad av någon Människa, skulle jag garanterat inte läsa dennes blogg.
As I said,
strange.