Är inget mega-fan av Alanis men hon har faktiskt en del bra att komma med.
Sedan jag blev SingleWhiteFemale(With a Child) har jag ju funderat en hel del på vad jag vill ha för sorts förhållande (förutom under de perioder när jag inte ens velat tänka på det överhuvudtaget)
Länge trodde att jag vill ha något.. _normalt_.
Men nu har jag börjat inse att så inte är fallet.
För det är omöjligt för mig att ha ett normalt förhållande.
Delvis för att "jag är som jag är"
för att jag lever och bor ensam med en 8-årig Son
för att jag inte är ens avlägset intresserad av Normala Människor (i detta fall killar då alltså).
Dessutom så är normala killar ytterst sällan intresserade av mig så det jämnar ut sig.
(sidenote; fastän jag är medelålders så kan jag bara inte snacka om Män. Det låter så... gammalt)
Nåmen vad fan vill jag då?
(tro mig, this is NOT easy)
Någon att umgås med (duh)
som det är LÄTT att umgås med.
Någon som jag kan prata med om allt och inget.
Bekväma tystnader. Det är skitviktigt!
Man ska fan kunna umgås tyst utan att det känns awkward.
För jag kan vara en pratkvarn men jag kan också tycka att det är jävligt skönt att bara hålla käft.
Någon jag inte behöver tjafsa och gräla med.
Jo, jag vet. Man ska kunna gräla också
MEN
när man har tjafsat och grälat med någon i nästan 2 år om allt Möjligt och definitivt allt O-möjligt så har jag definitivt fått kvoten fylld för tid & evighet.
Så jag anser mig själv ha rätten att slippa tjafs. Definitivt.
Jag är inte intresserad av att leka Hem eller Happy Family med någon.
Sonen behöver ingen ny pappa.
Jag vill definitivt (oj nu sa jag det igen) INTE vara någons unges nya mamma.
Egentligen vill jag hålla totalt isär mitt liv med Sonen från mitt eventuella liv med någon annan.
Nej, jag vill inte ha nåt jävla hemligt förhållande för jag vill inte vara någons jävla hemliga sidekick.
Jag vill definitivt (oops, igen) inte vara någons second choice eller reservBitch.
(been there thank you very much)
Jag vill inte bli utnyttjad, på något jävla vis
för jag utnyttjar inte någon, på något jävla vis.
Kort und gott;
någon att dela allt KUL med.
Dock med stora doser av ömsesidig respekt & lojalitet.
Jag har fått NOG av att bli kränkt och förnedrad.
Att bara slängas bort
att bli utbytt som en jävla skitig strumpa.
För jag har all rätt att få ha kul
att få tycka om någon
att bli omtyckt.
Det är väl till syvende och sist det de flesta vill.
T.o.m. jag.
Jag har fan rätt att kräva.
Jag vill fan inte vara med vem som helst bara för att ha NÅGON.
Och jag vill definitivt inte vara vem-som-helst för någon.
FYI så går jag inte omkring och funderar på det här konstant.
Jag är inte desperat (förutom ibland jättesällan någongång för korta stunder)
How hard can it be?
Really hard, obviously.
And I am fascinated by the spiritual man
I am humbled by his humble nature
What I wouldn't give to find a soulmate
Someone else to catch this drift
And what I wouldn't give to meet a kindred
Enough about me, let's talk about you for a minute
Enough about you, let's talk about life for a while
The conflicts, the craziness and the sound of pretenses
Falling all around...all around
Why are you so petrified of silence
Here can you handle this?
(den där Alanis-låten)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar