despite all my rage I am still just a rat in a cage

Trots febern igår och huvudvärk idag släpade jag med darriga ben arslet ut på en promenad.
Så, med musiken i öronen gick jag mina vanliga vägar.
Det gick bra ända tills en speciell låt började.
En låt jag knappt vågat lyssna på på 1 jävla år.
Tårarna började naturligvis rinna.
Jävlars helvete.
Hur kan det vara så svårt att komma över någon som behandlat mig så skit?
För att han ändå, trots allt, gav mig så jävla mycket.
Lärde mig så mycket.
Var min bästa vän och min soulmate.
Och sedan, plötsligt en dag blev man bara utbytt.
Jag var bara ett jävla e x p e r i m e n t.
Det borde jag tydligen ha förstått.
Men hur kan man förstå sådant när ord & handlingar ändå säger något helt annat.
Jag är så förbannad på mig själv för att det har gått 1 jävla år (över) och jag förstår fortfarande inte särskilt mycket mer nu över vad som hände.
Det var, det ÄR, ju inget fel på mig(?).

Jag har faktiskt gått vidare.
Inte särskilt många steg
men tillräckligt många
för att ändå inte falla ihop i en hög
bara för att jag hör en viss låt.
Det har varit så jävla smärtsamt att jag inte ens velat skriva om det.
Bara om egna tankar och känslor.
Jag vet att de flesta tycker jag är cp.
Glöm bort
skit i det
gå vidare.
Världen är full av Människor.
Nej, inte min värld.
Du är värd så mycket bättre.
Är jag det? Är jag faktiskt det?

Det där skinnet på näsan som folk tror jag har.
Det har jag inte.
Ibland är jag så jävla känslig så jag bara vill bitchslappa mig själv.
Men jag visar ju det inte. Naturligtvis inte.
Nänä, den där Polly tål vad som helst.
Åt henne kan man säga vad som helst för hon är gjord av granit och plexiglas.
Henne kan man köra över hur många gånger som helst
för hon stiger alltid upp, bortstar nonchalant dammet från knäna, rycker på axlarna och går vidare.
Ja, hon gör ju det.
Men inuti spyr hon galla och gråter blod.
Åh vad hon är dra-ma-tisk då.
Det är just det,
jag är allt annat än just det, dramatisk.

Skärp dig för fan.

Oh, but how can I sleep with your
voice in my head
With an ocean between us
And room in my bed
Oh, have I come to the point where I'm losing the grip
Or is it still time to get into
The swing of things
Oh, when she glows in the dark
And I'm weak by the sight
Of this breathtaking beauty
In which I can hide
Oh, there's a worldful out there
Of people I fear
But given time I'll get into
The swing of things

(DEN låten)