frestelsernas berg

"Ibland upplever hon att man varje dag väljer mellan ojämnförbara ting.

Nu skulle jag kunna släppa allt och skrika i förtvivlan eller också säger jag att det var ett utmärkt gott kött och ber om receptet.

Nu tar jag av det kokande vattnet från plattan eller också hoppar jag från balkongen.

Nu kan jag antingen borsta tänderna eller skära upp handlederna.

Antingen eller.

Som om alternativet till de vardagliga tingen inte alls med nödvändighet är andra vardagligheter, utan tvärtom en avgrund som lurar tätt inpå trivialiteterna.

Och vi är munkar på frestelsernas berg, mittemellan himmel och jord."

Där citerade jag Jonas Gardell. 

Jag reagerade starkt redan första gången jag läste detta kapitel (det där var bara en del) och har läst det om och om igen hundratals gånger.

Nu är jag där igen.

Letar fram min tummade och slitna pocket i bokhyllan.

Som en magnet dras jag till denna text, igen.

För det är ju så

egentligen.

Vissa dagar väljer man mellan apelsin- eller äppeljuice i närbutiken.

Andra dagar funderar man om man ska läsa tills man somnar av utmattning eller ta tillräckligt många piller och vakna bedövad och omtöcknad till en ny lång dag.

Nej, jag vill inte dö.

Jag vill bara vara osynlig.

Kanske bortglömd.

Jag blev bortvald.

Varför vet jag inte.

Jag är totalt utmattad och tom för jag gav så mycket av mig själv.

Kanske för mycket.