just things

Jag måste skriva.
Annars finns jag inte.
Jag kan knappt äta något
vilket resulterar i en fruktansvärd huvudvärk.
Kroppen skakar och darrar.
Jag försöker men det går inte.
Magen är i uppror igen.
Vikten rasar.
Jag har inte vägt såhär lite på över 10 år.

Så. Jävla. Trött.
Fysiskt som psykiskt.
Vill bara sova
så jag slipper känna.

Den enda som kunde hjälpa mig praktiskt hjälper mig inte.
Jag är inte förvånad.
Jag kommer aldrig aldrig att ställa upp
eller finnas som stöd.
Aldrig.
Vad det än gäller.

Jag vill vara ensam men ändå inte.
Jag vill inte att någon rör vid mig
men håll lite min hand ändå.
Prata inte med mig
fråga inget.
Ge inga goda råd.

Jag måste klara av det här men jag har ingen aning om hur.