primal scream

Jag önskar jag vore en människa som kunde
PRATA
mig igenom smärtan och saknaden.
Men nej.
Jag funkar bara inte så.
Det är inte det att jag ältar.
Jag försöker att inte bläddra tillbaka
men det är så. jävla. svårt. att bläddra vidare.
Det gick liksom för bra hela hösten.
Jag blickar tillbaka på vad jag har skrivit.
Hur bra jag mådde
hur bra Du fick mig att må.
Hur jag fick energi och motivation till att ta tag i mitt liv och mig själv.
Nu blir jag tvungen att göra det igen.
Ensam.

Skriver listor.
Fyller i korsord på löpande band.
Försöker sova. (HUR kan man vara så trött??)
Tvingar i mig en macka.
Läser.
Skriver.
Släpar mig till skolan.
Röker alldeles för mycket.
Försöker ta itu med hemmet som ser ut som ett bombnedslag.
En sak i taget.
Dammet yr och smutstvätthögen har aldrig varit så hög.
Fixar mat åt Sonen.
Försöker umgås med Sonen.
Jag vill inte förstöra hans liv bara för att mitt liv inte smakar fruktsallad nu just.
Jag ÄR en bra morsa. Bara inte just nu i denna stund.

Jag hatar mina köksgardiner.
Och saknar så jädrans mycket.
Jag undrar hur Du mår?