Powered By Blogger

29 maj 2013

pulling teeth

Nu först har jag insett hur mycket jag faktiskt behöver få ha egen tid.
Och det handlar ju fan inte om att Sonen skulle vara jobbig,
för det är han ju absolut inte.
(iaf ytterst sällan).
Men att bara få vara,
komma och gå som jag vill,
umgås med någon utan Sonen
få vara ENSAM hemma och inte behöva gå ut eller öppna käften
på ett dygn (om jag så vill).
Eller bara sticka iväg och inte behöva komma hem på ett dygn (om jag så vill).
Inte behöva tänka på någon annas behov och välbefinnande.

Varför skulle jag inte vara värd allt det där?
Det undrar jag fortfarande.
Det är fan konstigt att det är fullkomligt normalt att en pappa ska få ha "ledigt", umgås med nya människor, få planera sin fritid utan att ta ngn annan i beaktande.
Etc etc etc.
MEN
när en mamma vill göra ovannämnda så är hon en usel usel usel människa.
Hon är en självisk jävla hora.
En mamma ska ALLTID tänka på sitt barn.
Liksom hela tiden.
Jag kan knappt gå på dass utan att behöva lov av ½ världen.

Varför skulle inte jag få ha ett liv?
Jag är för fan en människa
en flicka
en kvinna
en vän.
Jag har för fan behov och drömmar och stuff jag vill göra som inte involverar mitt barn.
Jag är inte bara en mamma även om det är en viktigt del av mig.

Är så in-i-norden trött på att det ska fifflas med mitt SAM-VETE stup i kvarten.
Jag är så trött på det så min hjärna börjar koka på stubinen.
Men oj oj vad du var känslig då. Tänk på ditt barn.
Högst antagligen ska jag ha dåligt samvete för detta inlägg också.
För VAD JAG ÄN GÖR
så måste måste måste jag tänka på andras känslor.
Ja herregud.
Tror jag lägger samvetet nånstans längst in i skrubben.
Jag är en bra mamma
en bra vän
en bra mer-än-vän.
Kanske inte en tillräckligt bra människa
men god nog för mig själv och de som på riktigt bryr sig om mig.

Förresten, off topic, så var jag och P och simmade igår.
Eller; det var så jädrans kallt så jag kunde inte förmå mig att ta ett enda simtag.
Så det blev bara ett kärringdopp. Eller det blev väl 4 kärringdopp.
Minns inte när jag senast skulle ha varit i vattnet redan i maj.
But it was totally worth it!

Life goes on.
Strange. 






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar