lay with me, don't lie to me

Nytt personligt rekord;
lite över ½ maj är bakom och jag har redan bränt mig (på nosen och ovanför pattarna).
+ fått mildare solsting.
Hur vet jag att den var mild?
För att jag har haft riktigt jävla ordentlig solsting. Flera gånger.
Så jag vet nog.
Jag kommer att skydda mig med kläder hela sommaren.
Och ge blanka fan i alla som undrar varför jag inte går omkring i micro-shorts (neonfärgade, naturligtvis) samt en top som visar.. allt.
Nåja, för det första så vill jag ju inte ens klä mig så.
För det andra..
därför.

Är SÅ trött på tjafs.
Riktigt allergisk faktiskt.
Det har varit så mycket tjafs & drama i mitt liv under det senaste året så jag har definitivt fått kvoten fylld för tid och evighet.
Om ngn mot all förmodan (och tro mig, det händer. ofta) börjar tjafsa om ngt TOTALT onödigt så går jag hellre därifrån och/eller avslutar samtalet.
Inte för att jag inte skulle klara av det.
Eller ha svar på talan.
(DET har jag.)
Jag orkar helt enkelt inte ödsla ett jävla milligram energi/tankeverksamhet på bråk, gråt och tandagnisslan.
Vuxna jävla människor som orkar hålla på!! Nähä, ät skit och dö säger jag bara.
Eller folk som ljuger en rätt upp i nyllet.
Jag har sagt det förr men säger det igen;
om man nu har en anledning att ljuga så gör det fan då ordentligt så jag inte genomskådar/får fast dig.
Herregud.
Man är väl mer värd än en usel lögn!

Har aningen dåligt samvete för att jag inte ordnar kompiskalas åt Sonen.
Men jag ORKAR helt enkelt inte.
Dessutom har jag inte råd, helt enkelt.
Kompiskalasen får komma sedan när han går i skolan.
Vilket han börjar med i höst.
Otroligt!
MIN unge ska börja skolan.
Så det får bli ett kalas med "de vanliga" människorna som på ngt sätt snurrar i våra liv.
Jag är rätt säker på att Sonen nöjer sig med det.

I mitt liv snurrar mina vanliga sweetiedarlings.
Och möjligtvis någon ny på kommande.
Vågar (eller vill) inte tänka i såna banor än.
Låter livet gå sin gilla gång (klyscha!!)
och hoppas på inte alltför massiva motgångar eller crap.

Det enda jag vill
JUST NU
är att få ha
lugn/ro/lite action/kul/ensamhet/umgänge
om vartannat i passliga doser.
Med människor jag tycker om.
Med människor som tycker om mig.
Det kan väl fan inte vara för mycket begärt?