Hon som spelar aspis-snuten.
Lysande!
Jag kan inte låta bli att fundera över hur skönt det vore att sakna empatikänslor.
För jag saknar ju inte sådana känslor.
Jag väljer bara att ignorera eller inte visa dem.
Eller så bryr jag mig helt enkelt inte.
Har upptäckt för åratal sedan att jag har svårt att visa medkänsla/empati för människor jag inte känner.
Det är väl.. normalt?
Ja, i min värld är det det.
Iaf betydligt normalare än att låtsas-sympatisera och "tända ljus i fönstret" för någon som dött som man fan aldrig har träffat eller känner överhuvudtaget.
Jag HAR faktiskt blivit rätt känslokall.
Hellre ignorera eller tom. såra någon ist för att stå ut med någon man inte vill ha att göra med.
Sårar hellre än att själv må skit.
Herregud världen är full av idioter.
Att folk inte fattar när man säger NEJ.
Jag. Är. Inte. Intresserad.
Inte idag, inte imorgon eller någon annan dag heller för den delen.
Jag är en drake.
En vildvittra.
En hustomte.
En töntig smart katt.
