När man äntligen ska börja anmäla sig till kurser/tenter så funkar det inte för det har tydligen blitt ngt mankemang med inskrivningen.
Nå väl, åtgärdat.
Tillvaron känns inte SÅ grötig nu just.
Sonen verkar trivas i skolan.
Bara man själv skulle komma igång ordentligt.
Vilket har varit ett problem det senaste ½året.
Att komma igång helt enkelt.
Jag är så jädrans trög ibland (alltså inte mellan öronen. bara sådär allmänt. att få tummen ur helt enkelt).
Kom fram till en grej nyligen.
Varför ska jag gå omkring och dölja mina känslor?
Eller framförallt; varför ska jag skämmas för mina känslor?
Det är knappast ngn nyhet att vi lever bara en gång (tror jag iaf).
Så,
sluta dölja vem du på riktigt tycker om!
Låt de viktiga Människorna i ditt liv veta att de är viktiga.
Att du bryr dig.
Att du alltid kommer att göra det,
vad som än händer.
Kanske denna insikt har hjälpt mig några minimala steg framåt.
Livet är så förbannat bräckligt.
Och så förbannat normalt ända fram till den där sekunden då allt brister.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar