Kom att tänka på den idag när jag reflekterade över helgens händelser.
En bra helg på många vis.
Ingen ångest.
Nya bekantskaper.
Gamla Vänner.
För lite sömn (hur jag klarar av att i denna stund så upprätt är ett mirakel)
en hel del vin (mina vita convere är fortfarande vita)
mycket prat & skratt
långt samtal med Syster.
Nu just känns allt hyfsat.
Men jag vet ju att det kommer dagar
när jag inte fattar någonting
och bara funderar över varför det blev som det blev
och varför vissa saker är som de är.
Jag vet inte ens om jag på riktigt vill ha ett svar.
Både ja och nej.
Jag antar att det är bra som det är.
Nu just.
Oftast känns det okej att bara vara vänner.
Dock inte alltid.
Det är inte så jävla enkelt att gå vidare när man bara
VET
att man hade Den Rätta Människan.
Kan inte låta bli att fundera över om jag kommer att vara ensam resten av livet.
Den tanken både skrämmer skiten ur mig samt gör mig lättad.
Jävla förhållanden.
Jävla relationer.
Jävla människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar