violently happy

Vad ÄR det för jävla K R I S  jag har på g?
Kan någon tala om det för mig.
Just som saker och ting kändes någotsånär okej
och vardagen börjat fungera.
 Så bara plötsligt, från out of the fuckin' blue
kommer jag på mig själv att sitta hemma och
bara
vilja
gråta.
Och jag känner mig _så_ jädrans ensam.
Kan inte nu just komma på att jag skulle ha känt mig så här
_ensam_
Inte ens för ½ år sedan när det brast.

Ändå vill jag inte prata med någon.
Eller prata, så klart.
Men om vardagliga och normala saker.
Eftersom jag ju, så klart, funkar normalt i möblerade rum.
Vill bara inte prata OM allt det svåra,
för sist och slutligen så vet jag inte vad jag ska säja.
Sitter med telefonen i handen
funderar på att kanske ringa någon.
Lägger ifrån mig telefonen.
Nej, jag sms:ar ist
men lägger ifrån mig  fanskapet iaf.
Kommer hit ist.
Försöker med hjälp av tangenterna vädra mina tankar
men idag tycks inte heller det funka.
Lägger mig bredvid katten.
Lyssnar och känner på katt-motorn.
Det lugnar lite
men bara lite.

Ibland behöver man bara ett enda ord
eeller en blick
eller en kram
eller en hastig berörning.
Det räcker, oftast.
Men när man varit utan allt det där för länge
så vet man banne mig inte om man lever överhuvudtaget.

Tomgång.