... en vecka
... månad
...
Jag vill stanna upp.
Inte för att smell the roses. För att,
tja, ha en time out.
Logga ut
vädra hjärnan.
Vara för mig själv.
Jag hinner aldrig vara tillräckligt för mig själv för att det ska ha en långvarig positiv inverkan.
För jag vill ju träffa Människor jag tycker om också.
Det går äntligen avsevärt bättre att vara för mig själv.
Bättre än för ½ år sedan.
Det gör inte lika ont längre.
Eller,
det GÖR ont men inte så att det min andning paralyseras (ibland nog).
Antar att jag går runt i samma cirklar.
Dock betydligt vidare cirklar.
Knuffar ut många.
Bjuder inte in någon.
Räcker bra med de få som smyger eller klampar runt i min cirkel.
Förvånar mig själv och upptäcker att jag blivit be-tyd-ligt starkare.
Blir inte påverkad av svek och skitsnack.
In fact, det är egentligen rätt underhållande att det finns de som TROR
att de kan mata bajs åt mig.
Utnyttja.
Att jag är naiv och dum i huvudet och inte fattar ett-jävla-dugg.
Tyvärr assholes, my IQ is way higher than my weight.
Way.
Saknaden finns där, fortfarande.
Int fan försvinner den någonstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar