Välj själv.
Så har man äntligen blivit g a m m a l.
Hade en fantastiskt kul helg med fantastiskt fina Människor.
(fast en av de viktiga lyste med sin frånvaro).
Skrattat så jag haft ont i både mage och kinder.
Kan inte säga nog med gånger hur tacksam jag är över mina Vänner.
Nåväl, tillbaka till vardagen.
Vad innebär det? Nu just?
Att försöka få ordning på mitt liv, mig själv, min vardag.
Få ordning på min kropp som är på god väg att falla sönder.
Jag förundras fortfarande över hur jag överhuvudtaget förmår att stå upprätt.
Få ordning på mina tankar.
Se till att Sonen har det bra.
Rutiner,
sömn (!!!!!!),
mat (det är inte så självklart för alla. speciellt för sådana som jag som stöter bort all föda endera övre eller nedre vägen.).
Det här med ensamheten stör mig så otroligt.
Och det stör mig ännu mer att det stör mig.
Vilket jävla handikapp!
Det är egentligen inte kärlek jag saknar.
Närhet.
Det är DET jag saknar.
Kramar, berörning.
Det där spontana.
Någon som alltid finns,
någon jag kan finnas för.
Som skiter i mina dåliga sidor.
Som man kan lita på, alltid.
Jag litar inte på någon, tyvärr.
Jag kämpar, varje dag.
Och nej, jag VÄLJER inte att må crap.
... hur stillsamt en människa kan bryta ihop utan att någon lägger märke till det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar