Den förlamande tröttheten.
Min hjärna börjar ta stryk av att magen beter sig som ett världskrig.
Jag gör något i köket, vänder mig om för att ta ngt ur skåpet och står sedan där, ser fåraktig ut och har ingen aning om vad jag behövde.
Bara ett jävla exempel.
Jag som aldrig varit särskilt glömsk av mig.
Jag glömmer liksom helt obetydliga vardagliga grejer.
Jag antar att jag även har svårt att koncentrera mig.
Jag har redan länge med skräck funderat över vilka alla näringsbrister min kropp har.
Känner mig som en giftavfallsstation.
Fryser gör jag också, hela tiden.
Ligger under två täcken med kläderna på men blir bara inte varm.
Det är ett helvete att vistas ute.
Varför ska det vara så svårt att få hjälp?
Blir bara kastad fram och tillbaka.
Fick 35 i bdi-testet.
Nå, för några år sedan fick jag 42 (tror jag det var. iaf mer än 40).
Det är väl bra?
Jag orkar inte tänka eller skriva.
Knappt läsa.
Och den jag behöver, verkligen behöver,
vänder mig ryggen.
Så det är bara att le tappert och krypa vidare på mina blödande knän.
Ah, nu var visst lite dramatisk.
Fan jag är TRÖTT på att be om ursäkt och förlåtelse.
Hat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar