I båda pågår ett ständigt världskrig.
Oändligt trött.
Men kan ändå aldrig sova ut, sova ikapp.
Vaknar kallsvettig ur mardrömmar efter 1-2 timmars sömn.
Immun mot mediciner.
Varannan minut besviken och arg
varannan minut ledsen.
Vad är det för fel på människor?
Jag tänker ofta på det där dom säger i bröderna lejonhjärta.
Det där om att våga och inte vara en liten lort.
Igår var jag ingen lort.
Skrev ett brev, levererade brevet.
(alltså ett handskrivet brev. det går faktiskt att skriva för hand än. än existerar det riktiga pennor. än)
Ett brev med ord jag borde ha sagt för länge sedan.
Ord som jag hoppas kunna stå för.
Jag tror jag kan det. Måste för min egen skull.
Kapa av, förlåta.
Dock inte glömma. Aldrig.
Hur som helst, det var jävligt modigt gjort och jag är jävligt stolt över mig själv.
All ära till själavännen Y som lyssnade och sparkade mig i arslet. Som hon alltid gör.
Vad vore jag utan henne? Absolut ingenting!
Och så idag rämnar allt.
Allt annat.
Hur kan man säga att man tycker om någon och sedan bara... skita i personen?
(det har jag visst undrat tidigare. well, jag har forfarande inget svar)
En sak har jag iaf (äntligen) insett;
ödsla inte Din tid, energi, LIV på att vara/umgås med någon Du inte tycker om.
Varför gör vuxna människor det ändå?
(nu menar jag privat umgänge. inte forcerat socialt/jobb-umgänge)
Varför?
Det har jag själv gjort, tyvärr, alltför stor del av mitt liv.
Men inte nu längre och aldrig mer.
Hur simpelt som helst; Var med någon Du tycker om ist för att låtsas att du trivs med någon Du inte tycker om.
Kapa av!
Slå näven i bordet!
Smäll i dörren ordentligt när du sticker!
FAN jag känner mig så jävla korkad, naiv och dum.
Idiot.
En svarthårig jävla bimbo.
Jag tänker fan inte ge upp
men jag vet fan inte vad jag ska göra.
Sapere jävla Aude
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar