who is the real basket case?

För en tid sedan joinade jag en grupp på fejan där man kan fritt snacka om vad som händer i min hemstad. Det snackas om alltmöjligt men rätt mycket om hur folk uppför sig i trafiken och speciellt när det varit nåt ofog på g någonstans.
På senaste tiden har det tex. snackats mycket om att någon/några går omkring och gör repor på bilar.
Ja, okej, jag fattar att det inte är särskilt kul. Ens egen bil ÄR ju ändå skitviktig och gud nåde den som ens i misstag andas på MIN bil. I get it, fast jag aldrig själv ägt en bil.
Det har dock varit en hel del kommentarer av typen "ja asså jag har hört att de har stängt avdelningar på dårhuset (vi har alltså ett sk dårhus, tom. 2 faktiskt, i min hemstad) så nu går det omkring en massa dårar och man vet ju vad SÅNA är kapabla till!".
Ameh snälla! På riktigt!?
Hur ser man ut i sin ärt-hjärna om man drar sådana paralleller?
Jag blir så arg, ledsen, förvånad, ja tom. sårad över att läsa sådana kommentarer.
Jag blir nästan lite rädd över att inse att det går omkring människor som tänker så.
Tänker "normala" människor på riktigt så här?
Ja, de gör det.
Tyvärr.
Har man varit inlagd på DÅRhus, gått i någon sorts psyk-terapi, knaprat/knaprar antidepressiva (eller någon sorts psykmedicin) så har man en lysande stämpel i pannan för evigt.
Ja herregud, man vet ju vad SÅNA är kapabla till!
Det är ingen hemlighet att jag så att säga knaprat på antidepressiva i över 10 år.
Det är både förvånande och skrämmande och inte minst intressant att se folks reaktioner på att jag gör det.
Tyvärr, nu är jag ingen hard core galning som går omkring i medicindimmor dagarna i ända, sorry.
Min medicin är mild och jag tar bara hälften av den minsta möjliga dosen. Det räcker för mig och det räcker för att hålla mitt system i normaltillstånd.
Jag har helt enkelt för lite serotonin i mitt system vilket leder till att jag får en drös med obehagliga fysiska symptom efter 2-3 månader om jag inte käkar mina piller.
Jag får 24/7 huvudvärk, jag hyperventilerar, jag blir cp-trött, mina sömnproblem blir hundrafalt värre och jag blir extremt sur & tvär om jag skulle skita i min serotonindos.
Jag blir INTE kocko i huvudet.
Jag börjar INTE gå omkring och förstöra andras egendom. Jag börjar INTE tortera ekorrar. Jag förvandlas INTE till en psykopatisk massmördare.
Så i mitt fall är valet mellan att gå omkring och må fysiskt bajs eller att hjälpa mitt system med 25 g serotonin varje dag (kolla för FAN vad serotonin är för ngt) självklar.
Jag kan för fan inte ta ansvar för folks reaktioner eller förutfattade meningar om mitt pillerknaprande.

Hur kan det vara "normalt" att tex. supa sig redlös och aspackad 3 ggr/veckan, eller uppföra sig som en IDIOT i trafiken (vara så jädrans självisk och riskera andras liv dagligen) men att medicinera sig själv för att må bättre och kunna fungera normat är FEL!?

Jävla samhälle och
jävla idioter till människor
som baserar alla sina åsikter utgående från sig själv och sina icke-erfarenheter.
Jävla idioter till männsikor som baserar sina åsikter och attityder på allt som sägs i media och inte överhuvudtaget ens försöker tänka själva.
Visst, jag har själv, så klart, förutfattade meningar om en hel massa saker. Det är klart. Det har vi alla. Det är så vi funkar. Det är en försvarsmekanism.
Jag har tex. förutfattade meningar om förutfattade meningar.
Men jag för-sö-ker att inte vara så ingrodd med mina attityder.
Saker och ting är inte alltid svartvita.
Saker och ting har oftast två sidor. Oftast mer än två.

Ja, alltså, jag har mycket mycket svårt att tro att den/de som går omkring ochrepar bilar i min hemsstad är någon som plötsligt blivit utkickad från det lokala dårhuset.
Det var nu främst det jag vill säga.
Ha en bra dag. Jag ska ta en promenad nu. Och jag har inmundigat min dos serotonin så jag kommer inte att repa någons bil, skjuta fåglar med slangbella eller spotta någon i ansiktet.