Jag hinner ju knappt blinka så har en ny vecka börjat.
Nej, en ny månad.
Igår på banken skulle jag plita ned vilket år det är.
Jag var på riktigt på väg att skriva 2011 men så höjer min själavän Y på ögonbrynen och säger i skarp ton att det FAKKtist är 2012.
För inte så länge sedan blev jag uppriktigt förvånad (samt förnärmad) över att jag misstog mig för hur gammal jag blir nästa gång jag fyller år. Jag var bergis på att jag fyller 38 och var tvungen att räkna ordentligt och slutligen konstatera att faaa-an, jag fyller ju FAKKtist 39.
Jag har bestämt mig för att slutföra mina studier.
Ä n t l i g e n.
Det borde jag naturligtvis ha gjort för 10 år sedan.
Men jag ska göra det
NU.
Jag har äntligen fattat att jag levt i en konstig bubbla de senaste 5-6 åren.
Jag har TROTT
att jag inte klarar av någonting
att jag inte har rätt att kräva mer av livet
att kräva mer av mig själv
att kräva mer av andra
att jag är dömd att må skit resten av livet
att mitt skit-mående har berott endast på mig själv
att allting alltid är mitt fel
att det är liksom meningen att jag ska ge upp
att ingen någosin vill röra vid mig
att jag aldrig mer behöver närhet eller ömhet
att ingen någonsin orkar med mitt bagage
att jag aldrig någonsin kommer att bli kär i någon
att ingen för helvete skulle ens komma på tanken att t y c k a om... mig
Ibland är det så jävla skönt att ha fel!
Kanske livet bara har börjat?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar