clashing down

Fan.
Fan fan fan.
Upp och ner
hit och dit
härifrån och därifrån
fram och tillbaka.

Det enda regelbundna i mitt liv nu just är att dygnet fortfarande har 24 timmar.
Tror jag iaf.
Ibland känns det banne mig som 124 timmar.

Vet inte riktigt vad jag vill längre.
Rädd så in i helvete.
Försöker tänka positivt och logiskt men det funkar inte längre.
Litar knappt på mig själv.
Hur fan ska man kunna lite på någon annan då?

Eller.
Jag vet visst vad jag vill.
Men orkar jag?
Den där jävla kanten är lite för nära nu igen.