men måste avreagera mig.
Jag vet att jag gör fel saker
koncentrerar mig på fel saker.
Borde försöka sova
andas
tänka på mig själv.
O-möj-ligt.
Men jag kan bara tänka på Dig.
På vad som gick fel.
Det är ju FAN inget fel på mig.
Jag vet så väl att vi har samma hjärnspöken.
Att vi är rädda för samma saker.
Tydligen var Du mer rädd än jag.
Jag har lovat att hjälpa och stötta och finnas där.
Att aldrig svika.
Det skulla jag inte ha gjort.
Det funkar inte att bara ändra sig mitt i ett andetag.
Och kräva att den andra ska förstå.
Att den andra borde ha fattat.
HUR i helvete skulle jag ha fattat??
När ändå ord och handlingar tydde på annat.
Vill bara bedöva bort alla känslor
men det finns knappast någon sådan drog.
Tänk om jag inte orkar?
Jag får konstant psyka mig själv att det inte är fel på mig
och att jag inte ska förlora mitt självförtroende.
Jag har ju äntligen fått ett självförtroende.
Förlorar jag det nu hittar jag det aldrig igen.
Jag är så jävla patetisk.
Och jag hatar mig själv för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar