Det här går bara inte.
Nu har jag ett brustet hjärta.
På riktigt.
Det är liksom allvar nu.
Jag föraktar mig själv för att jag är så känslig.
Det hjälper inte att prata med någon.
Jag vet att det är jobbigt att prata med någon som har ett brustet hjärta.
Vem fan orkar med sånt?
Jag vet på riktigt på riktigt på riktigt inte hur jag ska börja må bättre
och gå vidare.
Hur ska jag orka plugga.
Jag kan bara inte stänga av och glömma.
Jag har inga sådana verktyg.
Jag är väl inte direkt deprimerad.
Bara så otroligt ledsen.
Det trycker och bränner i bröstkorgen och jag vill bara skrika tills jag somnar.
Jag är ingen bra vän eller människa just nu.
Jag gör så gott jag kan men jag är bara så otroligt trött.
Vill bara sova till augusti.
Kanske allt skulle fixa sig under tiden.
Man ska fan inte behöva må såhär när man är fem-före-förtti
och ens bagage redan är överbelastat med skit och gift.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar