Powered By Blogger

24 november 2013

policy of truth

"Ja. Jag vet att världen är full av skit. Ja. Jag vet att världen är full av ondska. Jag är så jävla smärtsamt medveten om pedofili och trafficking och människohandel och situationen i Burma och barnsoldater och alla barn som föds HIV-smittade och drogmissbruk och konflikten Israel-Palestina och inbördeskriget i Somalia som aldrig tar slut och hur många som dör varje dag på grund av något trivialt som som diarre och den globala uppvärminingen och att barn och kvinnor misshandlas och våldtas och lemlästas, män med för den delen, och att människor beter sig som svin mot varandra. Världen är en plats fylld av lidande. Såna avgrunder av smärta. Vilken rätt har då jag att sitta här i min kökssoffa på Österlen och ha ångest? Så jävla självupptaget. Som om jag."

...

"(Kan inte påstå att vetskapen om världens jävlighet gör min egen patetiska ångest lättare att hantera. Nej. Det kan jag verkligen inte påstå. Verkligen inte.) Nej. Jag är alldeles för upptagen av min egen ångest. Alldeles för upptagen av min egen tomhet. Min egen leda. Nej. Jag tar inte världens lidande på mina späda axlar. Nej. Så förmäten är jag inte att jag förmår maskera min egen skit till något vackrare och större för att det skulle kännas bättre. För att det skulle se ädlare ut? Nej. Min ångest är av en högst privat karaktär. En lägre sort. En självupptagen sort. Jag är en självupptagen sort. Jag är en ömklig typ. En ynklig sort. Jag borde inte få finnas till. Borde Inte Få Finnas Till."

(Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva av Ann Heberlein)



Riktigt så här långa citat brukar jag ju inte plita ned. 
Jag producerar helst eget.
Men det här var bara så mitt-i-prick
och jag hade ändå tänkt skriva något liknande själv.
Men det här var så mycket bättre.
(och dessutom känner jag mig lat idag. skulle bara ha blitt svammel).
Jag vet precis exakt hur Ann har känt sig och hur hon har tänkt.
För just precis exakt sådär är det.
För mig.
Redan titeln på boken har så hög igenkänningsfaktor att det är skrämmande.

Men jag andas iaf.
Knappast så mycket mer än det.
Nu just.

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar