happiness?

Funderade över Lycka tidigare idag när jag var och handlade med P&J.
Inte särskilt över min egen lycka
(eller olycka för den delen).
Över andras.
Vad som gör Människor lyckliga?
Ser man om någon är lycklig?
Jag går ju jämt och ständigt omkring och iakttar folk runtomkring mig.
Både kända och okända.
Jag kollar hur de uppför sig
hur de uppför sig mot andra
hur de kommunicerar eller inte kommunicerar.
Verbalt och nonverbalt.
Kroppsspråk, reaktioner, uttryck.
Språk, ord,
hur de använder sitt språk.
Det var, tack och lov, inte så mycket Människor på språng idag.
Vilket gör det ännu lättare att iakkta.

Familjer, nyförälskade, par som inte längre är förälskade.
Unga par i början av familjelyckan.
Medelålderspar med större barn, trötta, uppgivna.
Äldre människor med livet bakom sig; vissa har fortfarande glimten i ögat, många har bara en tom blick.
Alla de ensamma.
Alla dessa ensamma Människor.
Hur många av dem är frivilligt ensamma?
Några, knappast många.
Är jag frivilligt ensam?
Delvis.

Jag kommer att vara ensam över jul.
Inte för att jag bryr mig särskilt mycket om själva julen.
För varje år som går mår jag mer och mer illa av hur mycket pengar folk frivilligt spenderar.
Helt i onödan.
Jag antar att det är någon sorts lycka.
Falsk, enligt min åsikt.
Men alltså,
Ensam Över Julen.
Det låter.. hemskt.
Säkert för många låter det fruktansvärt, fruktansvärt outhärdligt.
Jag ser egentligen fram emot det,
dock med skräckblandad förtjusning.
Med illa dold förtjusning.
Jag tror det kommer att bli bra.

Nu just saknar jag Dig
så det nästan gör ont.
Varför ska det vara så svårt?
När vi ändå tycker om varandra.

Jag tänker på lycka.
På skillnaden mellan att var nöjd och att nöja sig.
På skillnaden mellan att låtsas vara lycklig eller öppet vara olycklig.
På ensamhet.
På livet.
På Dig.